"Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det,
men den som mister sitt liv för min skull,
han skall rädda det." Luk. 9:24
Heliga Birgittas Uppenbarelser
Köp Heliga Birgittas Uppenbarelser på Lulu (740 Sidor)
Vill du börja läsa klickar du här
Innehållsöversikt Bok 3
Förmaning och undervisning till en biskop
om hur han skall inrätta sina måltider,
sin dräkt och sin bön, hur han skall förhålla sig i allt före,
under och efter måltiden och när han går till sängs,
samt hur han i allt skall utöva sitt biskopsämbete.
Jungfruns ord till dottern om lämpligt medel
mot det svåra, som möter biskopen på den smala vägen,
och huru tålamodet betecknas med kläder,
de tio buden med tio fingrar samt längtan
efter det eviga och motviljan mot det världsliga
med två fötter, och om de tre fiender,
som biskopen har på sin väg.
Jungfruns utförliga förklaring för biskopen,
hur han må utöva sitt biskopsämbete,
så att Gud måtte bliva hedrad genom honom;
vidare om den dubbla frukt, som åtföljer en sann värdighet,
och om den dubbla skam, som åtföljer en falsk värdighet,
och huru Jesus Kristus och alla helgon
skynda den sanne och rätte biskopen till mötes.
Modern talar till dottern om onda biskopars åtrå
och beskriver genom en utförlig liknelse,
huru många för god viljas skull erhålla den andliga värdighet,
vilken biskopar med oordentlig vandel förakta,
ehuru de kroppsligen blivit kallade därtill.
Ambrosii ord till bruden om de godas böner
för folket och huru styrmännen beteckna de världsliga
och andliga herrarna, stormarna högmod m.m.
och hamnen ingången till sanningen,
samt om brudens kallelse i anden.
Samme Ambrosii ord till bruden,
vari han framställer en liknelse om en man,
en hustru och en tjänstekvinna; och huru äktenskapsbrytaren
betecknar den dålige biskopen, hustrun Kyrkan
och tjänstekvinnan kärleken till världen, och om den mycket
stränga domen över dem, som hålla mera fast vid världen än vid Kyrkan.
Jungfruns ord till bruden, vari den biskop,
som älskar världen, jämföres med en blåsbälg,
full av luftdrag, och med en snigel, liggande i smutsen,
och huru denne sättes i motsats till
biskop Ambrosius och får sin dom.
Jungfruns ord till bruden om sin egen fullkomlighet
och upphöjdhet och om de nutida magistrarnas
oordnade begär och om deras falska svar på den fråga,
som den ärorika jungfrun ställde till dem.
Jungfruns ord till bruden om huru de seende
och hörande etc. undfly farorna med hjälp av solen etc.,
och om det som händer de blinda och döva, etc.
Jungfrun talar till dottern och gör henne
säker på de ord som meddelas henne.
Hon skildrar Kyrkans fara och hotande fall
samt hur numera prelaterna tyvärr i stor utsträckning
äro hemfallna åt skörlevnad, penninggirighet
och slösaktighet med penningar, i det de använda Kyrkans
inkomster på högfärdig ståt, vilket väcker Guds vrede emot dem.
Brudens trosfyllda ord till Kristus,
och huru Johannes Döparen lär bruden,
att det förvisso är Kristus, som talar med henne,
och om den gode rikes lycksalighet och huru den
okloke biskopen på grund av sin dåraktighet
och sitt usla liv liknas vid en apa.
Bruden talar, frambärande böner till Kristus
för ovannämnde biskop. Kristi, den heliga Jungfruns
och S:ta Agnes' svar till bruden.
Moderns ord till dottern, vari Kristi ord
och gärningar underbart betecknas med en skatt,
gudomen med en borg, synderna med reglar,
dygderna med murar, världens skönhet och nöjet
av vänner med två gravar och vari det säges,
hur biskopen bör ordna med själavården.
Modern talar till dottern om en biskop
i en sällsam liknelse, i vilken biskopen betecknas med en fjäril,
biskopens ödmjukhet och högmod med dess två vingar,
de tre utseenden, som hölja biskopens onda egenskaper,
med insektens tre färger, biskopens gärningar med färgens täthet,
hans dubbla vilja med fjärilens två spröt,
hans girighet med fjärilens mun och hans ringa kärlek
med dess lilla kropp.
Moderns i en liknelse framställda ord till dottern
om en annan biskop, och huru denne betecknas
med en broms, hans ordrika vältalighet med bromsens
högljudda flykt, de två ting, han tänker på,
med bromsens vingar, och hans ord för att behaga världen
med bromsens styng, och om jungfruns undran över
dessa båda biskopars liv och över predikanterna.
Sonens ord till bruden att själarnas fördömelse
icke behagar Gud och om den yngre biskopens sällsamma frågor
till den äldre och den äldres svar till den yngre.
Jungfru Marias ord till dottern,
innehållande beröm över Sankt Dominicus' liv och orden,
och huru denne i sin dödsstund vände sig till Jungfrun,
och huru i dessa tider få av hans bröder följa
det Kristi lidandes tecken, som Dominicus givit dem,
medan många vandra efter det märke,
som djävulen inskurit i dem.
Moderns ord till dottern, att bröderna nu
hellre lyssna till djävulens röst än till sin fader Dominicus';
huru nu endast helt få följa hans fotspår,
och huru de, som eftertrakta biskopsdömet för världslig äras
och sitt lugns och sin frihets skull, icke höra till
Sankt Dominicus' regel, och om den fruktansvärda domen
över sådana. Och om ett levande prov på den fördömelse,
en sådan biskopsstyrelse medför.
Brudens svar till Kristus om huru hon hemsökes
av många olika och onyttiga tankar och huru hon icke
kan förjaga dem, och Kristi svar till bruden,
varför detta tillstädjes av Gud, och om den stora nyttan
av sådana tankar, emedan de lända till belöning,
om de klokt avskys och fruktas, och att en förlåtlig synd
icke får ringaktas, ty då kan den leda till dödssynd.
Moderns ord till dottern, varmed säges,
hur pundet betecknar den Helige Andes gåvor
och huru den helige Benedikt mångdubblade den gåva,
som den Helige Ande givit honom,
och på vilka sätt den Helige Ande
eller djävulens ande går in i människans själ.
Moderns ord till dottern, vilka genom en liknelse
skildra härligheten och fullkomligheten i den
helige Benedikts liv. Och huru den själ,
som bär frukt för världen, betecknas med ett ofruktbart träd,
sinnets högmod med flinta och den kalla själen
med en kristall. Och om de tre mycket anmärkningsvärda gnistor,
som härröra från kristallen, flintan och trädet.
Moderns ord till bruden om en munk,
som hade ett skökohjärta i bröstet,
och huru denne genom sin egen vilja,
sin åtrå och sin flykt från det änglalika livet avföll från Gud.
Gud Faders svar på brudens bön för syndarna
och huru det är tre, som giva vittnesbörd på jorden,
liksom tre i himmelen, och huru hela Treenigheten
giver bruden vittnesbörd, huru hon är Treenighetens brud
genom tron, och likaså alla, vilka följa
den heliga Kyrkans rätta tro.
Jesu Kristi svar på brudens böner för de otrogna,
att Gud hedras genom onda människors ondska,
ehuru icke på grund av deras förtjänst och vilja,
vilket han för henne visar genom en liknelse,
vari Kyrkan eller själen betecknas med en jungfru,
de nio änglakörerna med nio bröder till jungfrun,
Kristus med en konung och människornas tre tillstånd
med konungens tre söner.
Moderns beklagande ord till dottern om hur Kristus Jesus,
det oskyldigaste lammet, i dessa nya tider
föraktas av sina skapade varelser.
Kristus förklarar för bruden Treenighetens
outsägliga mysterium, säger, huru djävulska syndare
genom sin ånger och sin vilja att bättra sig
erhålla Guds barmhärtighet och hur han förbarmar sig
över alla, d. v. s. judar o. s. v.,
samt talar om den dubbla domen, nämligen över dem
som skola fördömas och dem som skola frälsas.
Brudens bön till Herren för Rom och om den
oräkneliga mängd av heliga martyrer, som vilar i Rom,
och om de kristnas tre grader av fullkomning,
och huru Kristus, uppenbarande sig för henne,
meddelar henne en vision och förklarar den.
Jungfruns upplysning till bruden om sättet
att kunna älska och om de fyra städerna,
i vilka fyra kärlekar finnas, och vilken av dem
som med rätta bör kallas den fullkomliga kärleken.
Brudens lovprisning av Jungfrun,
innehållande en liknelse med Salomos tempel
och den outgrundliga sanningen om gudomens förening med mandomen,
och huru prästernas tempel äro målade med fåfänga.
Den heliga Agnes' ord till bruden om den kärlek,
som hon, bruden, bör hysa för jungfrun,
jämförd med en blomma, och huru den ärorika jungfrun
med sina ord beskriver Guds omätliga och eviga mildhet,
trots vår omildhet och otacksamhet,
och huru Guds vänner icke böra oroas trots bedrövelserna.
Kristi ord till bruden, framställande en mycket god
liknelse om en läkare och konung, och huru Kristus
betecknas med denne läkare, och huru de,
som enligt mänsklig beräkning skola fördömas,
ofta bliva frälsta, medan de, som enligt mänsklig eller världslig
beräkning skola frälsas, bliva fördömda.
Jungfrun talar i en liknelse till bruden om
hur Gud Fader utvalde henne bland andra helgon
till sin moder och till frälsningens hamn.
Sonens ord till bruden och huru han genom två
människors exempel visar att han dömer
enligt det inre och icke enligt det yttre.
Modern talar till dottern med en liknelse,
i vilken själen betecknas med en ring och kroppen
med en duk, samt beskriver, huru själen bör renas
genom klokhet och kroppen renas
genom avhållsamhet och icke dödas.