"för att alla knän skall böjas för Jesu namn,
i himlen, på jorden och under jorden, och alla tungor
bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära." Fil. 2:10-11
Heliga Birgittas Uppenbarelser
Köp Heliga Birgittas Uppenbarelser på Lulu (740 Sidor)
Vill du börja läsa klickar du här
Innehållsöversikt Bok 5 "Frågornas Bok"
Första frågan. »O domare, jag frågar dig:
du har givit mig en mun
- månne jag ej bör tala vad som behagar mig?»
Tredje frågan. »Varför har du vidare givit min kropp lemmar,
om jag ej får röra dem och använda dem såsom jag vill?»
Fjärde frågan. »Varför har du vidare givit
män och kvinnor säd och drift till beblandelse,
om den icke skulle användas enligt köttets begär?»
Jungfru Maria talar till den heliga Birgitta
och upplyser henne om fem invärtes
och fem utvärtes dygder, som hon bör hava.
Andra frågan. »Varför måste jag gråta och sörja,
när ett överflöd av världslig fröjd
och ära står mig till buds?»
Fjärde frågan. »Varför tillåter du vidare ondskan
hos orättfärdiga domare, som plåga de underlydande
och pina dem som köpta trälar?»
Jungfru Maria talar till den heliga Birgitta och säger, att den,
som åtrår att smaka den gudomliga sötman,
först bör uthärda bitterhet.
Femte frågan. »Varför låter du vidare män
med avsiktlig vrede och avund
ställa till krig för att hämna sig?»
Femte frågan. »Och varför får jag ej söka mitt eget beröm,
när jag är god och lovvärd?»
Fjärde frågan. »Och då nu helvetets plågor
äro så över all beskrivning fasansfulla,
varför låter du dem icke skådas av människorna i detta livet,
så att de må undflys?»
Kristus talar till sin brud, den heliga Birgitta,
och giver henne i en liknelse lärdom om den läkare,
som är den sanne botaren, om den falske läkaren,
som är en dråpare, och om den mannen, som blott bedömer.
Han säger, att om en man understöder syndare
och ger dem hjälp eller möjlighet att synda
och de så dö i synden, så skall Gud utkräva
deras själars andliga död av hans hand. Om han däremot hjälper dem
att upphöra med deras synder och undervisar dem i dygder
och de så bättra sig, skall han få en stor förtjänst av Gud,
och det skola även de få.
Första frågan. När detta var sagt,
visade sig munken på sin stege som förut och sade:
»O domare, jag frågar dig: Varför synes du så ojämn
vid fördelandet av dina nådegåvor, att du utvalt
din moder Maria framför alla andra skapade varelser
och upphöjt henne över änglarna?»
vari Guds Son på det skönaste sätt lovprisar
sin jungfruliga moder Marias alla lemmar
och giver en andlig uttolkning av dem samt
förklarar henne vara värd en drottningkrona.
Sjätte frågan. »Och varför ville du,
som är avlad och född utan synd, låta döpa dig?»
Kristus talar där till sin brud, den heliga Birgitta,
lär henne, att hon icke skall bekymra sig om
jordiska rikedomars vård och undervisar henne i det tålamod,
som hon skall hava i bedrövelsens stund,
jämte den fullkomliga självförnekelsens och ödmjukhetens dygd.
Femte frågan. »Och varför visade du dig icke,
när din död var nära, i din gudoms makt,
och varför lät du icke dina ovänner känna din stränga hämnd
i stället för att säga: 'Allt är fullbordat'?»
Kristus, Guds Son, talar till sin brud Birgitta,
undervisar henne i det andliga livet, mödan och uthålligheten,
säger att hon ödmjukt skall villfara en äldres råd
och manligen stå emot frestelserna, ty då skall hon vinna
sinnets lugn och den eviga äran. Som exempel
framhåller han Jakob, som tjänade för Rakel.
Han säger, att för somliga komma de svåraste frestelserna
vid början av deras omvändelse till det andliga livet,
för somliga i mitten eller vid slutet.
Därför må man iakttaga fruktan och med ödmjukhet
härda ut i dygder och arbete ända till slutet.
Fjärde frågan. »Och varför flydde du till Egypten
undan Herodes och lät de menlösa barnen dräpas?»
Kristus talar till bruden och berömmer det flitiga biktandet,
som gör att människan icke förlorar
den gudomliga nåd som hon har.
Kristus talar till bruden och säger, att de människor,
som finna sin förnöjelse i köttsliga och jordiska njutningar
men åsidosätta den himmelska åstundan,
kärleken till honom och tanken på hans lidande samt den eviga domen,
deras bön är som ljudet av sammanslagna stenar,
och de skola smädligen förkastas från Guds åsyn
såsom ett dödfött foster och en menstruationsfläckad duk.
Fjärde frågan. »Och varför gives åt somliga förstånd,
snille och läraktighet i så hög grad,
medan andra äro såsom åsnor, utan all klokhet?»
Kristus talar till sin brud Birgitta och visar henne,
hur hon befriats ur världens och lasternas hus
och förts till den Helige Andes hus för att bo där.
Han förmanar henne därför, att hon må dana sig
efter denne Ande och städse förbliva ren, ödmjuk och from.
Tredje frågan. »Varför bär vidare barnet faderns synd,
när det ännu icke kan synda?»
Kristus talar till bruden och förmanar henne
att icke bekymra sig, om hans gudomliga ord,
som sagts henne i uppenbarelserna, stundom förefalla dunkla,
stundom tvivelaktiga eller osäkra. Detta sker nämligen av vissa,
här angivna orsaker, och på grund av den förborgade
gudomliga rättvisan. Han råder dock, att fullbordandet
av hans ord och infriandet av hans löften städse må inväntas
med tålamod, fruktan och ödmjuk uthållighet,
så att icke den utlovade nåden återkallas till följd av otacksamhet.
Han säger även, att mycket har blivit sagt på kroppsligt sätt,
som icke skall fullbordas kroppsligen utan andligen.
Andra frågan. »Och varför ser man i allmänhet icke de själar,
som äro i kropparna eller lämna kropparna?»
Guds Son talar till sin brud, den heliga Birgitta,
och säger, varför och när han började meddela henne
de gudomliga uppenbarelsernas ord i andlig vision.
Och han säger henne, att de uppenbarade ord,
som stå i dessa böcker, främst hava dessa fyra dygder:
de mätta andligen den som törstar efter sann kärlek,
värma de frusna, fröjda de bedrövade
och hela de svaga själarna.
Tredje frågan. »Om vidare din Helige Ande talade
i evangelisterna, varför avvika då evangelierna
så mycket från varandra?»
Kristus talar till sin brud, den heliga Birgitta,
och säger, att hon icke bör vara bedrövad,
därför att han icke genast skipar rättvisa
över en mycket syndig man. Han uppskjuter nämligen sin dom,
för att hans rättvisa, som skall ske med denne,
må bliva uppenbar för andra. Han säger även,
att hans gudomliga ord, som innehållas i denna bok
av himmelska uppenbarelser, först böra tillväxa och bära frukt
ända till sin fulla mognad och sedan frambringa sin verkan
och kraft i världen. Dessa ord äro liksom oljan i en lampa,
d. v. s. i en dygdig själ, som de livnära med sin fetma
och som de, genom den Helige Andes mellankomst,
komma att brinna och lysa med underbar glans.
Han tillägger, att nämnda ord i uppenbarelserna
först skola spira upp och bära frukt annorstädes
än i Sveriges rike, där de börjat uppenbaras
från ovan för samma brud.
Gud Fader talar till den heliga Birgitta
samt undervisar henne om kraften hos fem platser,
nämligen Jerusalem, Betlehem o. s. v.,
och om den nåd, som de pilgrimer få, vilka med from ödmjukhet
och sann kärlek besöka dessa platser. Han säger,
att på dessa platser fanns ett käril,
som var tillslutet och dock ej tillslutet,
föddes ett lejon som syntes och dock ej syntes,
fanns ett lamm, som var klippt och dock ej klippt,
lades en orm som vilade och dock ej vilade,
fanns en örn som flög och dock ej flög.
Och han utlägger alla dessa liknelser.