Jag är himmelens och jordens Skapare, en person i gudomen med Fadern och den Helige Ande. Jag är den, som talade genom profeterna och patriarkerna och som de väntade. För deras längtans skull och enligt mitt löfte antog jag kött utan synd och begärelse, i det jag gick in i jungfruns sköte liksom den strålande solen genom den klaraste ädelsten. Ty liksom solen icke skadar glaset, när den tränger in därigenom, så förstördes icke jungfruns jungfrulighet, när jag antog mandom. Jag antog kött på så sätt, att jag icke lämnade gudomen. Och jag var icke desto mindre i gudomen med Fadern och den Helige Ande och styrde och uppfyllde allt, fastän jag var i jungfruns kved med min mandom.

Ty såsom strålglansen aldrig kan skiljas från elden, så har min gudom aldrig skilts ifrån min mandom, icke ens i döden. Sedan har jag velat, att denna från synd alldeles rena kropp för allas synder skulle sargas från hjässan till fotabjället och korsfästas. Den offras ännu dagligen på altaret, för att människan må älska mig desto mera och desto oftare erinra sig mina välgärningar. Nu är jag däremot helt glömd, försummad och föraktad. Jag är såsom en konung, som fördrivits från sitt eget rike och i vars ställe den uslaste rövare blivit korad och hedrad.

Jag har ju velat, att mitt herradöme skulle vara i människan, och över henne borde jag med rätta vara konung och herre, eftersom jag har skapat och återlöst henne. Nu har hon emellertid brutit och vanhelgat den tro, som hon lovat mig i dopet; hon har kränkt och föraktat mina lagar, som jag föreskrivit för henne. Hon älskar sin egen vilja och försmår att höra mig. Dessutom upphöjer hon den eländige rövaren, djävulen, över mig, och åt honom har hon givit sin tro. Denne är verkligen en rövare, ty genom att ingiva henne onda ting och giva henne falska löften rövar han till sig människans själ, vilken jag har återlöst med mitt blod.

Han rövar icke därför att han skulle vara mäktigare än jag - ty jag är så mäktig, att jag förmår allt med mitt ord, och så rättvis, att jag ej skulle göra det minsta emot rättvisan, även om alla helgon både mig. Men eftersom människan, utrustad med fri vilja, frivilligt försmår mina bud och ger sitt samtycke åt djävulen, så är det rättvist, att hon erfar hans tyranni. Ty denne djävulen, som skapats god av mig men föll genom sin onda vilja, är såsom min tjänare avsedd för de ondas straff. Men fastän jag nu är så föraktad, är jag likväl så barmhärtig, att de, som bedja om min barmhärtighet och ödmjuka sig, dem skall jag förlåta vad de begått och befria från den onde rövaren. De, som fortsätta att förakta mig, dem vill jag däremot hemsöka med min rättvisa, så att de, som lyssna, måste bäva, och de, som få röna den, måste säga: 'Ve oss, att vi någonsin retat majestätets Herre till vrede!'

Men du, min dotter, som jag utvalt åt mig och med vilken jag talar i min Ande, älska mig du av allt ditt hjärta, icke så som du älskar en son eller dotter eller släktingar utan mer än något annat i världen. Ty jag, som skapat dig, jag har icke skonat någon av mina lemmar från lidande för din skull. Och jag älskar ännu din själ så innerligt, att förr än jag ville sakna henne, så skulle jag ännu en gång, om det vore möjligt, låta mig korsfästas för henne. Efterlikna min ödmjukhet, ty jag, Ärans konung och änglarnas, kläddes i usla trasor, stod naken vid pelaren och hörde all skymf och smädelse med mina egna öron. Sätt även min vilja framför din vilja, ty min moder, din härskarinna, har från begynnelsen och till slutet endast velat det jag ville.

Om du gör detta, så skall ditt hjärta alltid vara i mitt hjärta och upptändas av min kärlek, såsom något torrt lätteligen upptändes av eld. Så skall din själ fyllas av mig, och jag skall vara i dig, så att allt timligt skall bli dig bittert och all köttslig åtrå till ett gift. Du skall vila i min gudoms arm, varest ingen köttslig åtrå finnes utan andens glädje och förnöjelse, varav den förtjusta själen berusas till det inre och till det yttre och fylles av fröjd, så att hon icke tänker på och ingenting annat begär än den glädje som hon har. Älska alltså mig allena, så skall du få allt vad du vill och hava överflöd. Månne det icke står skrivet, att änkans olja aldrig sinade, förrän Herren lät regn falla på jorden efter profetens ord? Jag är den sanne profeten. Om du tror mina ord och uppfyller dem, skola oljan, glädjen och jublet aldrig i evighet tryta för dig.»