Den goda ängel, som var brudens beskyddare, syntes bedja till Kristus för samma brud. Herren svarade honom och sade: »Den som vill bedja för en annan, han bör bedja om hans välfärd. Du är som en eld, vilken aldrig utsläckes, beständigt brinnande av min kärlek. Du ser och vet allting, när du ser mig. Du vill ingenting som icke jag vill. Säg mig därför, vad som är gagneligt för denna min nya brud.»

Ängeln svarade: »Herre, du vet allt». Herren sade till honom: » Ja, allt som hänt och skall hända är evigt i mig. Och allt i himmelen och på jorden vet jag och känner jag, och ingen förändring finnes hos mig. Men för att denna brud skall förstå min vilja, så säg nu, medan hon hör på, vad som är gagneligt för henne.»

Ängeln sade: »Hon har ett stolt och högmodigt hjärta, och därför är ett ris nödvändigt för henne, att hon må tuktas». Då sade Herren: »Vad beder du då om för henne, min vän?» Ängeln sade: »Herre, jag beder om misskund med ditt ris». Herren sade: »För din skull skall jag göra så med henne, att jag aldrig övar rättvisa förutan barmhärtighet. Därför bör denna brud älska mig av hela sitt hjärta.»