Hur bruden förnam, att ett helgon talade till Gud om en kvinna, som var fruktansvärt plågad av djävulen och som sedan blev befriad genom den ärorika jungfruns förböner.
Kapitel 16

Bruden såg ett helgon, som talade till Gud och sade: »Varför misshandlas denna kvinnas själ, som du återlöst med ditt blod, så av djävlarna?»
Djävulen svarade genast: »Därför att hon med rätta är min».
Då sade Herren: »Med vad rätt är hon din?»

Djävulen svarade: »Det finns två vägar. Den ena leder till himmelriket och den andra till helvetet. När hon skådade båda vägarna, sade hennes samvete och förstånd henne, att hon borde föredraga min väg. Och eftersom hon hade fri vilja att vända sig till vilken väg hon själv ville, syntes det henne nyttigare att vända sin vilja till att begå synd, och så började hon vandra på min väg. Sedan bedrog jag henne med tre synder, nämligen frosseri, penningbegär och kättja. Därför sitter jag nu i hennes buk och i hennes natur. Och jag håller henne med fem händer. Med den första handen håller jag hennes ögon, så att hon ej må varsebliva det andliga. Med den andra handen håller jag hennes händer, så att hon ej må göra goda gärningar. Med den tredje handen håller jag hennes fötter, så att hon ej må gå till det som gott är. Med den fjärde håller jag förståndet, så att hon icke må blygas för att synda. Och med den femte håller jag hennes hjärta, så att hon icke må återvända till det rätta genom ånger.»

Då sade den heliga jungfru Maria till Sonen: »Son, tvinga honom att säga sanningen om den sak, varom jag vill fråga honom».
Sonen sade: »Du är min moder, du är himmelens drottning och barmhärtighetens moder; du är trösten för dem, som äro i skärselden, och glädjen för dem, som vandra omkring i världen; du är änglarnas härskarinna, du har den högsta platsen hos Gud, och du har jämväl makten över djävulen. Befall därför denne djävul vad du vill, o moder, så skall han säga dig det.»

Då frågade den heliga jungfrun denne djävul: »Säg mig, djävul, vilken avsikt hade denna kvinna, innan hon gick in i kyrkan?»
Djävulen svarade henne: »Hon hade för avsikt att avhålla sig från synden».
Jungfru Maria sade till honom: »Eftersom den vilja, som hon förut hade, ledde till helvetet, så säg vart den vilja leder, som hon nu har, nämligen hennes vilja att avhålla sig från synden».

Djävulen svarade motvilligt: »Denna vilja att avhålla sig leder henne till himmelen». Då sade jungfru Maria: »Om du fått makt av rättvisan att för hennes förra viljas skull leda henne bort ifrån den heliga Kyrkans väg, så är det nu rättvisa, att hon genom den vilja, som hon nu har, föres tillbaka till Kyrkan. Men nu, djävul, frågar jag dig ännu en sak. Säg, vilken vilja hon har på den punkt, som hennes samvete nu befinner sig på.»

Djävulen svarade: »Hon har ånger i sinnet för det, som hon har gjort, och stor bedrövelse, och föresätter sig att aldrig mera begå sådant utan vill bättra sig så mycket hon kan». Då frågade jungfrun djävulen: »Säg mig, kunna icke dessa tre synder, nämligen kättjan, frosseriet och penningbegäret, vara tillsammans med dessa tre goda ting, nämligen ångern, bedrövelsen och föresatsen att bättra sig, i ett och samma hjärta?» Djävulen svarade henne: »Nej». Den heliga jungfrun sade då: »Säg mig alltså, vilka av dessa böra fly från hennes hjärta och vika bort: dessa tre dygder eller dessa tre laster? Du säger ju, att de ej kunna dväljas tillsammans på en och samma plats.»

Djävulen sade: »Jag säger, att synderna skola vika».
Då svarade jungfrun: »Alltså är vägen till helvetet stängd för henne och vägen till himmelriket upplåten för henne». Nu frågade den heliga jungfrun djävulen ytterligare: »Säg mig: om det låge en rövare utanför brudens hus och ville våldtaga henne, vad skulle då brudgummen göra?»

Djävulen svarade: »Om den brudgummen är god och ädelsinnad, så bör han försvara henne och våga sitt liv för hennes liv».
Jungfrun sade då: »Du är den uslaste rövare, och själen är min Sons brud, ty han har återlöst henne med sitt eget blod. Henne skändade du och tog med våld. Men eftersom min Son är själens brudgum och han är Herre över dig, höves det dig att fly för honom.»

FÖRKLARING
Denna kvinna var en sköka. Hon ville återvända till världen, ty djävulen plågade henne dag och natt, så att han i synlig måtto pressade ned hennes ögon och i mångas åsyn drog henne ur sängen. Bemälda heliga Birgitta sade då öppet i många trovärdiga personers närvaro: »Vik bort, djävul, ty du har oroat denna Guds skapade varelse tillräckligt!» Sedan hon sagt detta, låg kvinnan en halvtimme med ögonen nedtryckta mot jorden, och när hon reste sig, sade hon: » Jag har i sanning sett djävulen gå ut genom fönstret i den vederstyggligaste skepnad, och jag hörde en röst, som sade till mig: 'Du är i sanning befriad, kvinna!'» Efter den stunden var kvinnan befriad från all otålighet, plågades icke mera av orena tankar och dog en god död.