Skaparens ord till bruden om sin makts, vishets och dygds härlighet och huru de, som nu kallas visa, mest synda emot honom.
Kapitel 19

Jag är himmelens och jordens Skapare. Jag har tre egenskaper. Jag är mäktigast, jag är visast, och jag är även dygdigast. Jag är nämligen så mäktig, att änglarna i himmelen hedra mig, djävlarna i helvetet icke våga betrakta mig och alla elementen lyda min befallning. Jag är även så vis, att ingen förmår utforska min vishet, och har så stor insikt, att jag vet allt, som redan har hänt och som skall hända. Jag är därtill så förnuftig, att icke ens den minsta mask eller något annat djur, hur fult det än synes, är gjort utan orsak.

Jag är även så dygdig, att allt gott framströmmar ur mig liksom ur en god källa och all sötma utgår från mig liksom från en god vinkvist. Därför kan ingen vara mäktig förutan mig, ingen vara vis eller dygdig förutan mig. Och därför synda världens mäktige storligen emot mig: jag gav dem styrka och makt, för att de skulle hedra mig, men de tilldelade sig själva hedern, som om de hade den av sig själva. Dessa eländiga inse icke sin vanmakt. Ty om jag sände dem den minsta sjukdom, så skulle de genast förtvina, och allt skulle bliva dem värdelöst. Hur skulle de då kunna hålla stånd emot min styrka och de eviga straffen?

Men ännu mera synda de emot mig, som nu sägas vara visa. Ty jag gav dem själsförmögenheter och förstånd och vishet, för att de skulle älska mig, men de förstå ingenting, som icke länder till deras timliga nytta. De ha ögonen i nacken och se blott till det, som förlustar dem, men de äro så blinda, att de icke tacka mig, som givit dem allt, ty ingen, varken de goda eller onda, skulle kunna känna och förstå förutan mig, ehuru jag tillåter de onda att böja sin vilja till vad de åstunda.

Ingen kan heller vara dygdig förutan mig. Därför kan jag nu säga det ordspråket, som gemene man allmänt brukar anföra: Den som är tålig föraktas av alla. Så anses jag nu av människorna för mitt tålamods skull vara ytterst dåraktig, och därför föraktas jag av alla. Men ve dem, när detta mitt tålamods tid är slut och de skola få se min dom. De skola då inför mig vara såsom den smuts, vilken faller ned i det yttersta djupet och icke hejdas, förrän den kommit ned till det djupaste helvetet.»