Fadern talade, under det att himmelens hela härskara hörde på: » Jag klagar inför eder, att jag överlämnade min dotter åt en man, som storligen plågar henne och pressar hennes fötter så svårt i en trästock, att all märg tränger ut ur hennes fötter».

Sonen svarade honom: »O Fader, hon är den, som jag återlöst med mitt blod och trolovat mig med, men nu är hon grymt våldtagen».

Sedan talade modern och sade: »Du är min Gud och min Herre, och din Sons välsignade lemmar voro i min kropp, han som är din sanne Son och min sanne Son. Jag nekade dig ingenting på jorden. Förbarma dig nu över din dotter för mina böners skull.»

Därefter talade änglarna och sade: »Du är vår Herre; i dig hava vi allt gott, och vi behöva ingenting utom dig. När din brud framgick ur dig, gladdes vi alla, men nu må vi med rätta bedrövas, eftersom hon är överlämnad i händerna på den uslaste man, som överöser henne med all smälek och skymf. Förbarma dig därför över henne för din stora misskunds skull, ty hennes elände är mycket stort, och det finnes ingen som tröstar och befriar henne utom du, Herre Gud allsmäktige.»

Då svarade Fadern Sonen och sade: »Min Son, din klagan är min klagan, ditt ord är mitt ord, dina verk äro mina verk. Du är i mig och jag i dig på oskiljaktigt sätt. Ske din vilja!» Sedan sade han till Sonens moder: »Eftersom du icke nekade mig någonting på jorden, så skall jag ingenting neka dig i himmelen, och din vilja skall uppfyllas». Till änglarna sade han: »I ären mina vänner, och eder kärleks flamma brinner i mitt hjärta. Jag skall visa barmhärtighet mot min dotter för edra böners skull.»