Änglaskarans lovprisande ord till Gud, och på vilket sätt barn hade fötts, om de första föräldrarna ej hade syndat, och huru Gud genom Moses visade undergärningar för folket och sedan själv visade sådana för oss vid sin ankomst. Och om förfallet i denna tids kroppsliga äktenskap, och om betingelserna för ett andligt äktenskap.
Kapitel 26

Änglarnas härskara syntes stå inför Gud, och hela härskaran sade: »Lov vare dig, Herre Gud, och heder, du som är och var utan slut. Vi äro dina tjänare, och av trefaldig orsak lova och hedra vi dig. För det första emedan du skapat oss, för att vi skulle glädjas med dig, och givit oss det outsägliga ljuset, åt vilket vi skulle fröjdas evinnerligen. För det andra emedan allting är skapat och uppehålles av din godhet och trofasthet och allting har bestånd efter din vilja och förbliver genom ditt ord. För det tredje emedan du skapat människan, för vars skull du tagit mandom; av denna mandom är vår högsta glädje och av din rena, kyska moder, som förtjänade bära dig, vilken himlarna icke kunna fatta och innesluta.

Därför vare din ära och välsignelse över allting för änglarnas värdighet, som du upphöjt till så stor heder. Din evärdliga evighet och beständighet må vara över allting, som är beständigt och kan vara det. Din kärlek må vara över människan, som du skapat. Du, Herre, är den ende, som bör fruktas, för din stora makts skull. Du är den ende, som bör åtrås, för all din kärleks skull. Du är den ende, som bör älskas, för din oföränderlighets skull. Därför vare dig lov utan ände, oupphörligt och i all evighet. Amen.»

Då svarade Herren: »I hedren mig värdigt för varje skapad varelse. Men sägen, varför I loven mig för människan, som mer än alla skapade varelser retat mig till vrede. Jag skapade ju henne värdigare än alla lägre varelser, och för ingen tålde jag så ovärdiga ting som för henne, och ingen återlöste jag så dyrt som människan. Och vilken skapad varelse iakttager icke sin ordning? Endast människan gör det icke. Hon tillfogar mig större bedrövelse än andra skapade varelser. Ty liksom jag skapat eder till mitt lov och min ära, så gjorde jag även människan till heder för mig. Jag gav henne nämligen en kropp liksom ett andligt tempel, varuti jag satte själen liksom en fager ängel, ty människans själ har makt och styrka som en ängel. I detta tempel var jag, hennes Gud och skapare, som den tredje, på det att hon skulle förnöjas av mig och njuta mig. Sedan gjorde jag henne ett annat tempel av hennes revben, henne likt.

Men nu, min brud, du för vars skull detta säges, kan du fråga, huru barn skulle ha fötts av dem, ifall de icke hade syndat? Jag svarar dig: av gudlig kärlek och ömsesidig tillgivenhet och könslig förening, varav de båda skulle ha upptänts inbördes, skulle förvisso kärlekens blod ha befruktats i kvinnans kropp utan någon skamlig vällust, och så skulle kvinnan ha blivit fruktsam. När sedan barnet blivit avlat utan synd och vällustig begärelse, skulle jag av min gudom ha insänt själen, och så skulle kvinnan utan smärta ha burit och fött barnet. När barnet blivit fött, skulle det genast ha varit fullkomligt såsom Adam. Men denna heder föraktade människan, när hon samtyckte till djävulen och åstundade en högre ära än den jag givit henne. Sedan olydnaden skett, kom min ängel över dem, och de blygdes över sin nakenhet, och genast kände de köttslig begärelse och ledo hunger och törst.

Då miste de även mig, ty när de haft mig, hade de ej känt hunger eller annan köttslig lust eller blygsel, utan jag allena hade för dem varit allt gott, all ljuvlighet och fullkomlig förnöjelse.
Men när djävulen gladdes över deras förtappelse och fall, var jag rörd av medlidande med dem och övergav dem icke utan visade dem en trefaldig misskund. Jag klädde dem nämligen, då de voro nakna, och gav dem bröd av marken. För den kättja, som djävulen efter deras olydnad uppväckte hos dem, ingav jag i deras säd själar genom min gudomsmakt.

Och det onda, som djävulen ingav dem, det vände jag helt till det goda för dem. Sedan visade jag dem det sätt, på vilket de skulle leva och dyrka mig, och jag gav dem lov att komma samman, ty före min tillåtelse och min viljas förkunnelse voro de betagna av fruktan och voro rädda för att komma samman. Likaså ömkade jag dem, när de efter Abels dråp sörjde en lång tid och iakttogo återhållsamhet, och tröstade dem. Och när de nu lärt känna min vilja, började de åter komma samman och avla barn, av vilkas släkt jag, deras Skapare, lovade att jag skulle födas. - När Adams barns ondska växte, visade jag min rättvisa för de syndiga men barmhärtigheten för mina utvalda; av dessa blidkades jag, så att jag bevarade dem från undergång samt upphöjde dem, eftersom de iakttagit mina bud och trott på mina löften. När så misskundens tid kom, visade jag genom Moses mina undergärningar, ty jag räddade mitt folk enligt mitt löfte, jag närde dem med manna och gick före dem i molnstoden, gav dem min lag och yppade dem mina hemligheter och framtiden genom mina profeter.

Sedan valde jag, som skapat allt, mig en jungfru, född av fader och moder; av henne tog jag mänskligt kött, och av henne värdigades jag födas utan samlag och synd. Liksom de första barnen i paradiset skulle ha fötts genom den gudomliga kärlekens mysterium, av de födandes ömsesidiga kärlek och tillgivenhet utan någon skamlig vällust, så tog min gudom mandomsgestalt av en jungfru, utan samlag och utan hennes jungfrudoms brytande.
Jag kom alltså i köttet som sann Gud och människa, jag uppfyllde lagen och alla skrifterna, så som det förut profeterats om mig, och begynte den nya lagen, eftersom den gamla var trång och hård att bära, ja icke var något annat än en bild av det som skulle ske i framtiden. Ty i denna gamla lag var det tillåtet för en man att hava flera hustrur, för att icke folket skulle bli utan avkomma och behöva beblanda sig med andra folk. Men i min nya lag är det föreskrivet, att en man blott skall hava en hustru, och det är förbjudet att han under hennes livstid har flera hustrur. De, som förenas med gudlig kärlek och gudsfruktan och för att alstra avkomma, de äro mitt andliga tempel, och i dem vill jag bo såsom den tredje.

Men människorna i denna tid ingå förening av sju orsaker. För det första för anletets skönhet. För det andra på grund av rikedomar. För det tredje på grund av övermåttan stor lättfärdighet och den ohöviska glädjen vid samlaget. För det fjärde emedan där finnes vänners gille och omåttligt frosseri. För det femte emedan där finnes högfärd i kläder och föda, i spel och skämt och andra fåfängligheter. För det sjätte för att avla barn men ej för att uppfostra dem för Gud eller till goda seder utan till rikedomar och ära. För det sjunde komma de samman på grund av kättja, och i sitt kättjefulla begär äro de såsom boskap.

De komma med samtycke och endräktig vilja till min kyrkas dörr, men deras begär och innersta tanke är mig alldeles emot, och deras vilja, som är att behaga världen, sätta de före min vilja. Ty om hela deras tanke stode till mig och de antvardade sin vilja i mina händer och de inginge äktenskapet i fruktan för mig, då skulle jag giva dem mitt samtycke och vara som den tredje hos dem. Men nu är mitt samtycke, som borde vara deras förnämsta ting, borta, ty i deras hjärta råder kättja och icke min kärlek. - Sedan gå de fram till mitt altare, där de höra, att de skola vara ett hjärta och en själ, men då flyr mitt hjärta ifrån dem, ty de hava icke värme av mitt hjärta och känna icke smak av mitt kött.

De söka nämligen den värme, som snart skall förgå, och eftertrakta det kött, som maskarna skola äta. Därför förenas sådana människor utan Gud Faders band och hans förenande, utan Sonens kärlek och utan den Helige Andes hugsvalelse. Men när makarna komma till sängen, då viker genast min ande ifrån dem, och en oren ande nalkas i stället, eftersom de endast komma samman av kättja och det icke tänkes eller talas något annat dem emellan. Dock är min misskund ännu med dem, om de omvända sig.

Av mycken kärlek sänder jag nämligen i deras säd en levande själ, skapad av min makt, och jag tillstäder understundom att av onda föräldrar goda barn födas - dock födas oftare onda barn av onda föräldrar, eftersom sådana barn efterlikna föräldrarnas ondska så mycket de kunna och skulle efterlikna den ännu mer, om det tillstaddes dem av mitt tålamod. Ett sådant äkta par skall aldrig få se mitt ansikte, om det icke bättrar sig. Ingen synd är nämligen så svår, att den ej borttvättas genom botgöring.

Fördenskull vill jag vända mig till det andliga äktenskapet, ett sådant som det höves Gud att hava med kysk kropp och kysk själ. Där finnas sju goda ting, motsatta de sju förut nämnda onda tingen. Ty de som ingå ett sådant åstunda icke någon kroppslig gestalt eller skönhet och icke heller åsynen av det angenäma, utan endast Guds kärlek och åsyn. För det andra åstunda de icke att äga något annat än det som de behöva för att leva, och blott till nödtorft, icke till överflöd. För det tredje undvika de fåfänga och lättfärdiga ord. För det fjärde lägga de icke vikt vid att få se vänner eller fränder, utan jag är deras kärlek och åstundan.

För det femte önska de bevara ödmjukheten, invärtes i sitt samvete och utvärtes i sin dräkt. För det sjätte föresätta de sig att aldrig vilja leva kättjefullt. För det sjunde föda de åt sin Gud söner och döttrar, genom sin goda vandel och sitt goda exempel och genom andliga ords förkunnelse. De stå framför min kyrkas dörr, när de bevara sin tro okränkt, och där giva de mig sitt samtycke och jag dem. De gå fram till mitt altare, när de andligen förnöjas av mitt kött och blod, i vilken förnöjelse de vilja vara ett hjärta, ett kött och en vilja, och jag, sann Gud och människa, mäktig i himmel och på jord, jag skall vara den tredje hos dem, och jag skall uppfylla deras hjärta.

De världsliga makarna börja sitt äktenskaps åtrå i kättja såsom boskap, nej äro sämre än boskap, men dessa andliga makar börja i gudlig kärlek och gudsfruktan och bry sig icke om att behaga någon annan än mig. De förra uppfyller och uppväcker den onde anden till köttslig begärelse, vari det blott finnes liksom stank, men de senare fyllas av min ande och upptändas av min kärleks eld, som aldrig skall tryta hos dem.

Jag är en Gud, tre till personerna men en till väsendet, med Fadern och den Helige Ande. Liksom det är omöjligt att Fadern skiljes från Sonen och att Anden skiljes från dem båda, och liksom det är omöjligt att värmen skiljes från elden, så är det omöjligt att sådana andliga makar skiljas från mig; jag är alltid som den tredje hos dem. Ty en gång sargades min kropp vid min pina och dog, men nu skall den aldrig mera sargas eller dö. Så skola de, som med rätt tro och fullkomlig vilja införlivas med mig, aldrig dö ifrån mig, ty varhelst de stå, sitta eller gå, är jag alltid som den tredje med dem.»