Jag är din Gud och Herre, som du dyrkar. Jag är den, som uppehåller himmelen och jorden med min makt, och de uppehållas icke av några andra ting eller pelare. Jag är den, som under brödets gestalt dagligen offras på altaret som sann Gud och sann människa. Jag är densamme som utvalt dig. Ära min Fader. Älska mig. Lyd min Ande. Betyga min moder heder som din härskarinna. Hedra alla mina helgon. Iakttag den rätta tron, vilket du skall lära dig av honom, som rönt de båda andarnas, d. v. s. lögnens och sanningens andars, tvekamp i sig själv och segrade med min hjälp. Bevara sann ödmjukhet. Vad är sann ödmjukhet om icke att visa sig sådan man är och lovprisa Gud för de goda ting, som han beskärt?

Men nu är det många, som hata mig och mina gärningar och räkna mina ord för sorg och fåfänga men i stället med kärlek omfatta och älska horkarlen, d. v. s. djävulen. Vad de göra för mig, det sker med knot och bitterhet. De skulle icke bekänna mitt namn, om de ej blygdes och fruktade för människor. Världen älska de så lidelsefullt, att de varken dag eller natt förtröttas i arbetet för henne, och av kärlek till henne glöda de beständigt. Deras tjänst behagar mig så, som om någon skulle ge sin ovän penningar för att hans egen son skulle bli dräpt. Så göra dessa.

De giva nämligen en ringa allmosa, och med läpparna hedra de mig, för att de skola få världslig framgång och förbliva i sin berömmelse och sin synd. Därför dödas deras goda håg, och de hindras i att göra framsteg i det goda. Men om du vill älska mig av hela ditt hjärta och icke åstunda något annat än mig, så skall jag draga dig till mig genom kärleken, liksom magneten drager till sig järnet, och lägga dig på min arm, som är så stark, att ingen förmår utsträcka den, så hård, att ingen förmår böja den då den är utsträckt, och så ljuvlig, att den övergår alla vällukter och att världens njutningar icke uthärda någon jämförelse därmed.»