Skaparens ord till bruden om hur han nu föraktas och tadlas av människorna, som icke akta på vad han i sin kärlek gjort för dem, då han förmanat dem genom profeterna och även lidit för dem, och som icke bekymra sig om hans vrede, som han utövade mot de halsstarriga, i det han hårt straffade dem. |
Kapitel 44 |
Jag är allas Skapare och Herre. Jag skapade världen, och världen försmådde mig. Jag hör från världen en röst som av en humla, vilken samlar honung på marken. Ty liksom humlan, när hon flyger, plötsligt sänker sig åter mot marken och ger ifrån sig en mycket hes röst, så hör jag nu i världen denna hesa röst säga: 'Jag aktar ej på vad som följer efter detta'. Ja, alla ropa: ' Jag aktar ej därpå'. Sannerligen, människan bryr sig icke om och giver icke akt på vad jag gjorde för kärleks skull, i det jag förmanade genom profeterna och själv predikade och led för dem. Hon bekymrar sig icke om vad jag gjorde i min vrede, då jag föll över de onda och olydiga. De se, att de äro dödliga och att döden oväntat kan drabba dem, men det bekymra de sig icke om.
|