Moderns, änglarnas, profeternas, apostlarnas och djävlarnas svar till Gud i brudens närvaro, i det de bevittna hans härlighet i skapelsen, mandomsanammelsen och återlösningen, och hur människorna nu motsäga allt detta och om den stränga dom, som de ådraga sig.
Kapitel 45

Modern talade: »Kläd dig, du min Sons brud, och förbliv ståndaktig, ty min Son nalkas dig. Hans kött blev pressat som i en vinpress. Ty såsom människan syndade i alla lemmar, så tillfyllestgjorde denne min Son i alla lemmar. Min Sons hår var utbrett, hans senor uttänjda, hans leder avbrutna, hans ben sargade, hans händer och fötter genomborrade; hans sinne var bedrövat, hans hjärta var hemsökt av sorg, och hans inälvor trängdes ända in mot ryggen, ty människan syndade i alla lemmar.»

Sedan talade Sonen, medan himmelens härskara stod bredvid och hörde på, och sade: »Fastän I veten allt i mig, talar jag likväl för denna min bruds skull, som står här. Jag frågar eder, I änglar, sägen mig: vad är det, som var utan begynnelse och skall vara utan slut? Och vad är det, som skapade allt och icke är skapat av någon? Sägen det och bären vittnesbörd!»
Änglarna svarade såsom med en röst och sade: »Herre, det är du. Vi bära vittnesbörd om dig i tre ting. För det första, att du är vår Skapare och att du skapat allt som är i himmel och på jord. För det andra, att du är utan begynnelse och skall vara utan slut och att ditt herravälde och din makt skola vara i evighet. Utan dig har nämligen intet blivit gjort, ja utan dig kan intet göras. För det tredje vittna vi, att vi i dig se all rättvisa och allt som har skett och som skall ske, och att allt är närvarande hos dig utan begynnelse och utan ände.»

Sedan sade han till profeterna och patriarkerna: »Jag frågar eder: vem har fört eder från träldom till frihet? Vem delade vattnet för eder? Vem gav eder lagen? Vem gav åt eder, profeter, ande att tala?» De svarade, honom: »Du, Herre. Du förde oss ut ur fångenskapen. Du gav oss lagen. Du uppväckte vår ande till att tala.»

Sedan sade han till modern: »Säg sanningens vittnesbörd vad du vet om mig».
Hon svarade: »Innan den av dig utskickade ängeln kom till mig, var jag ensam till kropp och själ. Men sedan ängeln uttalat ordet, var din kropp i mig med sin gudom och mandom, och jag kände din kropp i min kropp. Jag bar dig utan smärta, jag födde dig utan kval. Jag svepte dig i fattiga kläder, jag närde dig med min mjölk, jag var med dig från din födelse och ända till din död.»
Sedan sade han till apostlarna: »Sägen, vem är han, som I haven sett, hört och förnummit?»

De svarade honom: »Vi hava hört dina ord och nedskrivit dem; vi hava hört dina stora gärningar, när du gav den nya lagen. Med ditt ord befallde du demonerna, och de veko hädan. Med ditt ord uppväckte du döda och botade sjuka. Vi sågo dig i din mänskliga lekamen. Vi sågo dina undergärningar i den gudomsära, som du hade i mandomen. Vi sågo dig överlämnad åt dina fiender och hänga på korset. Vi sågo dig lida den bittraste pina och läggas i graven. Vi förnummo dig, när du uppstod. Vi kände på ditt hår och ditt ansikte. Vi kände på dina sårmärken och dina lemmar. Du åt med oss och du gav oss din vältalighet. Du är i sanning Guds Son och jungfruns Son. Vi förnummo även, när du med din mandom uppfor till din Faders högra sida, där du är i evighet.»

Sedan sade Gud till de orena andarna: »Fastän I fördöljen sanningen i edert samvete, befaller jag eder likväl att säga: vem minskade eder makt?»
De svarade honom: »Liksom tjuvar icke säga sanningen, om icke deras fötter pressas i den hårda trästocken, så skulle icke heller vi säga sanningen, om icke din gudomliga och fruktansvärda makt tvingade oss. Du är den, som med din styrka nedsteg till dödsriket. Du förminskade vårt välde i världen. Du tog ut din rättmätiga tillhörighet, nämligen dina vänner, ur dödsriket.»

Då sade Herren: »Se, alla, som hava anda och ej äro iklädda kropp, bära sanningens vittnesbörd om mig, men de, som hava ande och kropp, nämligen människorna, motsäga mig. Några veta sanningen men bry sig icke därom. Andra veta den icke, och därför bry de sig icke därom utan säga allt vara falskt.» Åter sade han till änglarna: »De säga att edert vittnesbörd är falskt, att jag icke är Skapare och att alla ting icke äro kända i mig. Därför älska de den skapade världen högre än mig.»

Till profeterna sade han: »De säga emot eder och påstå, att lagen är fåfänglighet, att I frälsats tack vare eder styrka och klokhet, att anden varit falsk och att I haven talat efter eder egen vilja».
Till modern sade han: »Några säga, att du icke är jungfru, några, att jag icke tagit lekamen av dig. Andra veta det men bry sig icke därom».

Till apostlarna sade han: »De säga emot eder, ty de påstå, att I ären lögnare och att den nya lagen är nyttig till intet och är utan mening. Andra tro att det är sant men bry sig icke därom. Nu frågar jag eder: Vem skall bliva deras domare?»
De svarade honom alla: »Du, o Gud, som är utan begynnelse och utan slut. Du, Jesus Kristus, som är med Fadern. Åt dig är domsmakten given av Fadern; du är deras domare.»
Herren svarade: » Jag som klagade över dem, jag är nu deras domare. Men fastän jag vet och förmår allting, mån I likväl säga eder dom över dem.» De svarade honom: »Liksom hela världen i tidernas morgon förgicks i syndafloden, så bör världen nu förgås i eld, ty ondskan och orättfärdigheten är nu mycket större än då».

Herren svarade: »Emedan jag är rättvis och barmhärtig, skall jag icke utöva dom utan barmhärtighet och icke barmhärtighet utan rättvisa. Därför skall jag för min moders och mina helgons böners skull ännu en gång sända världen min barmhärtighet. Men om de icke vilja höra, så skall rättvisan sedan följa desto strängare.»