Guds Son talade: »Jag liknade mig förr vid Moses. När han förde ut folket, stod vattnet som en mur till höger och vänster. Jag är i sanning, för att tala i liknelse, den Moses, som förde ut det kristna folket, d. v. s. öppnade himmelriket för dem och visade dem vägen. Men nu utvalde jag åt mig andra vänner, kärare och förtrognare än profeterna, nämligen prästerna, vilka icke allenast höra mina ord och se, när de se mig själv, utan även taga på mig med sina händer, vilket ingen av profeterna eller änglarna kunnat göra.

Dessa präster, vilka jag i profeternas ställe utvalt till mina vänner, ropa till mig, men icke med sådan längtan och kärlek som profeterna, nej prästerna och profeterna ropa med två skilda röster. Prästerna ropa icke som profeterna: 'Kom, Herre, ty du är ljuv', utan de ropa: 'Gå bort ifrån oss, ty dina ord äro bittra, och dina gärningar äro tunga och bereda oss förargelse'.

Hör vad de förbannade prästerna säga! Jag står inför dem som det mildaste får, av vilket de taga ull att kläda sig med och mjölk att dricka, och ändå avsky de mig, trots min stora kärlek. Jag står som en gäst framför dem och säger: 'Vän, giv mig livets nödtorft, ty jag behöver det, och du skall i gengäld få den bästa lön av Gud'. Men fast jag uppträtt med fårets saktmod, driva de bort mig såsom den varg, vilken ligger i försåt för husbondens får. I stället för att giva mig gästfrihet förödmjuka de mig, liksom en förrädare, vilken är ovärdig att få härbärge, och vägra att taga emot mig.

Vad skall den bortdrivne gästen göra? Skall han icke använda vapenmakt mot den husbonde, som drev bort honom? Ingalunda - detta är icke rättvist, ty ägaren kan giva eller förvägra sina tillhörigheter åt vem han vill. Men vad skall då gästen göra? Jo, han bör säga till den som driver bort honom: 'Vän, eftersom du icke vill taga emot mig, skall jag gå till en annan, som visar barmhärtighet mot mig'. Så kommer han till en annan och hör denne säga: 'Välkommen, herre; allt mitt är ditt! Du skall nu vara herre, och jag vill vara din tjänare och gäst.' I ett sådant härbärge, där jag hör sådana ord, behagar det mig att vara.

Jag är förvisso såsom en gäst, vilken är bortdriven av människorna; men fastän jag har makt att gå in överallt, gör jag det likväl ej, för rättvisans skull, utan jag går bara in till dem, som mottaga mig med god vilja och såsom en verklig herre, ej såsom en gäst, och som antvarda all sin vilja i mina händer.»