Modern och Sonen välsigna och lova varandra. Om den nåd, som Sonen beviljar åt Modern för dem, som äro i skärselden och vistas i denna världen.
Kapitel 50

Guds moder talade till Sonen och sade: »Välsignat vare ditt namn, min Son, förutan ände, jämte din gudom, som är utan begynnelse och utan ände. I din gudom äro tre underbara ting, nämligen makt, visdom och dygd. Din makt är såsom en våldsamt brinnande eld, inför vilken allt som är fast och starkt är att anse som ett förtorkat strå i elden. Din visdom är såsom ett hav, som är så stort, att det ej kan uttömmas och som, när det stiger och flödar över, betäcker dalar och berg. Så ofattlig och outrannsaklig är din visdom.

Hur vist har du icke skapat människan och satt henne över hela din skapade värld! Hur vist har du icke ordnat fåglarna i luften, djuren på jorden och fiskarna i havet och åt var och en givit dess livstid och ordning! Hur underbart giver du icke och fråntager alla livet! Hur vist giver du icke visdom åt de ovisa och fråntager de övermodiga den! Din dygd är såsom solens ljus, som lyser på himlen och uppfyller jorden med sitt ljus. Så mättar din dygd det högsta och det lägsta och uppfyller allt. Därför vare du välsignad, min Son, du som är min Gud och min Herre!»

Sonen svarade: »Käraste moder min, dina ord äro mig ljuvliga, eftersom de utgå ur din själ. Du är såsom morgonrodnaden, som bryter fram i klarhet. Du har strålat över alla himlar; ditt ljus och din klarhet ha övergått alla änglars. Med din klarhet har du dragit till dig den sanna solen, nämligen min gudom, så att min gudoms sol kom till dig och fattade fäste i dig. Av dess glöd är du uppvärmd mer än andra genom min kärlek; av dess glans är du mer upplyst än andra genom min visdom. Jordens mörker har förjagats och alla himlar upplysts genom dig. Jag säger i min sanning, att din renhet, som behagade mig mera än alla änglar, drog min gudom till dig, att du skulle upptändas av den Helige Andes glöd; genom den inneslöt du den sanne Guden och människan i ditt sköte, varav människosläktet fick ljus och änglarna fröjdades. Därför vare du välsignad av din välsignade Son. Fördenskull finns det ingen bön, som du ställer till mig, som icke blir bönhörd, och genom dig skola alla, som bedja om misskund och ha vilja att bättra sig, få nåd. Du är nämligen som en ymnig källa, ur vilken misskunden flödar till de elända.»

Modern svarade Sonen: »All dygd och ära vare dig, min Son! Du är min Gud och min misskund; av dig är allt gott som jag har. Du är lik den säd, som ej såddes men likväl växte och gav hundrafaldig, ja tusenfaldig frukt. Ty all misskund utgår av dig, och emedan den är oräknelig och outsäglig, kan den väl betecknas med hundratalet, varmed all fullkomlighet utmärkes, ty av dig är all förkovran och fullkomning.»

Sonen svarade modern: »I sanning, moder, du talade väl, då du liknade mig vid den säd, som icke såddes men likväl växte, ty jag kom med min gudom till dig, och min mandom såddes ej genom mans och kvinnas sammankomst men växte likväl i dig, av vilken misskunden flödar till alla; därför sade du väl. Eftersom du med din muns högst ljuvliga ord drager misskund från mig, må du begära vad du vill, och det skall givas dig.»

Modern svarade: »O min Son, eftersom jag vann misskund av dig, beder jag om misskund och hjälp åt de elända. Det finns nämligen fyra platser. Den första är himmelen, vari änglarna och helgonens själar icke behöva något annat än dig, som de hava; ty i dig hava de allt gott. Den andra platsen är helvetet, och de som vistas där äro uppfyllda av ondska och utestängda från all misskund. Därför kan ingenting mera ingå till dem av det som är gott. Den tredje platsen är skärselden, och de som vistas där behöva trefaldig misskund, ty de plågas på trefaldigt sätt. De plågas nämligen genom hörseln, ty de höra ingenting annat än pina, kval och elände. De plågas genom synen, ty de se ingenting annat än sitt elände. De plågas genom känseln, ty de känna den outhärdliga eldens och svåra pinans glöd. Giv dem, min Herre och Son, din misskund för mina böners skull!»

Sonen svarade: »Gärna vill jag för din skull giva dem trefaldig misskund. Det svåra, som de höra, skall lättas; det svåra, som de se, skall mildras; deras plåga skall dämpas och bliva mildare, och alla de, som äro i skärseldens svåraste plåga, skola från denna stund komma till den mellersta; de som äro i den mellersta, skola komma till den lättaste plågan, och de, som äro i den lättaste, skola få gå hem till vilan.»

Modern svarade: »Lov och ära vare dig, min Herre!» Och hon tillfogade genast: »Den fjärde platsen är världen, och dess innevånare behöva tre ting. För det första ånger över sina synder. För det andra bot och tillfyllestgörelse. För det tredje styrka till att göra det goda.»

Sonen svarade: »Var och en, som åkallar ditt namn och har hopp till dig jämte föresats att göra bot och bättring för sina synder, åt honom skola dessa tre ting givas, och himmelriket därtill. Jag förnimmer nämligen en så stor ljuvlighet vid dina ord, att jag ej kan neka dig något som du beder om, ty du vill endast det jag vill. Du är som en lysande och brinnande låga, varmed de släckta ljusen upptändas och de tända näras, ty av din kärlek, som uppsteg i mitt hjärta och drog mig till dig, skola de, som varit döda i synden, få nytt liv, och de, som i min kärlek varit matta och svarta liksom rök, få ny styrka.»