Mina ovänner äro såsom de våldsammaste vilddjur, vilka aldrig kunna mättas eller få ro. Deras hjärta är så tomt på kärlek till mig, att det aldrig släpper in en tanke på mitt lidande, och aldrig har detta ord ännu en enda gång framgått ur deras innersta hjärta: 'O Herre, du har återlöst oss; lov vare dig för din bittra pina'. Hur skulle min ande kunna vara med dem, som icke ha någon gudlig kärlek till mig och som gärna prisgiva andra för att fullgöra sin egen vilja? Deras hjärta är fullt av de uslaste maskar, d. v. s. världslig åtrå. I deras mun lade djävulen sin träck, och därför behaga mina ord dem ej.

Följaktligen skall jag skilja dem från mina vänner med min såg. Och liksom det ej finnes någon död, som är bittrare än den att söndersågas, så finns det intet straff, som de icke skola bli delaktiga av, och de skola sågas mitt itu av djävulen och skiljas från mig. Så förhatliga äro de mig, att också alla de, som hålla fast vid dem, skola skiljas från mig. Därför skickar jag mina vänner, att de må skilja djävlarna från mina lemmar, ty de äro i sanning mina ovänner. Jag skickar dem alltså såsom riddare i krig. Var och en, som späker sitt kött och avhåller sig från det otillåtna, är i sanning min riddare. De skola som lans hava mina ord, som jag talat med min mun; i handen svärdet, nämligen tron.

Deras bröst skall vara täckt av kärlekens pansar, så att de, vad som än händer dem, icke älska mig mindre fördenskull. De böra ha tålamodets sköld vid sidan, så att de tåligt uthärda allt. Jag inneslöt dem såsom guld i ett käril, men nu skola de gå ut och vandra min väg. Enligt den förordnade rättvisan kunde jag ej ingå i majestätets ära med min mandom utan att lida bedrövelse, och huru skulle då de kunna ingå? Om deras Herre har lidit, är det ej underligt, om även de få lida. Om Herren uthärdade slag, är det ej mycket, om de få uthärda ord. De skola ej frukta, ty jag övergiver dem aldrig. Liksom det är omöjligt för djävulen att beröra och dela Guds hjärta, så är det omöjligt för djävulen att skilja dem från mig. Och eftersom de äro såsom det renaste guld i min åsyn, så skall jag, om de prövas med en liten eld, likväl aldrig övergiva dem, ty elden är dem given för att de måtte undfå desto större lön.»