Jag är himmelens drottning. Älska min Son, ty han är allra höviskast, och när du har honom, har du all höviskhet. Han är även allra åtråvärdast, och när du har honom, har du allt åtråvärt. Älska honom även därför att han är allra dygdigast, och när du har honom, har du alla dygder. Jag vill säga dig, huru ljuvligt han älskade min kropp och min själ och hur mycket han även hedrade mitt namn. Denne min Son älskade mig förr än jag honom, ty han är min skapare.

Han förenade min fader och moder i ett äktenskap av så stor kyskhet, att man då ej skulle kunna finna något kyskare äktenskap, och aldrig ville de komma samman om icke enligt lagen och endast med avsikt att alstra avkomma. Och när ängeln bådade dem, att de skulle föda den jungfru, varav världens frälsning skulle framgå, så hade de hellre velat dö än komma samman i köttslig älskog, och vällusten var död i dem. Jag försäkrar dig, att de köttsligen kommo samman av helig kärlek och på grund av den bebådande ängelns ord, icke av någon sinnlig begärelse utan mot sin vilja och av helig kärlek, och så sammansattes mitt kött av deras säd genom gudlig kärlek. När min kropp blivit gjord, infogade Gud av sin gudom den skapade själen i kroppen, och genast helgades själen jämte kroppen, och änglarna vaktade och tjänade henne dag och natt. Men när själen helgades och förenades med kroppen, kände min moder en så stor glädje, att det skulle vara omöjligt att beskriva den.

När sedan mitt livslopp fullbordats, upplyfte min Son först min själ - ty hon var kroppens härskarinna - till en förnämligare plats hos sin gudom i himmelen än övriga. Därefter upplyfte han min kropp, så att ingen skapad varelses kropp är så nära Gud som min. Se huru mycket min Son älskat min själ och kropp! Det finns visserligen några, som av illvillighet förneka, att jag är upptagen till himmelen med kropp och själ, och även några, därför att de ej veta bättre. Men detta är den säkraste sanning, att jag med kropp och själ är upptagen till gudomen.

Hör nu hur mycket min Son även hedrade mitt namn. Mitt namn är Maria, såsom det läses i Evangeliet. När änglarna höra detta namn, fröjdas de i sitt sinne och tacka Gud, för att han gjort sådan nåd genom mig och med mig och för att de se min Sons mandom förhärligad i gudomen. De, som äro i skärselden, fröjdas övermåttan, liksom den sjuke och sängliggande gör, om han av några får höra ett tröstens ord, som behagar honom i själen: då jublar han genast. Ja, när de goda änglarna få höra detta namn, så nalkas de genast desto mera de rättfärdiga, till vilkas skydd de äro givna, och glädjas över deras förkovran. Alla människor ha nämligen fått goda änglar till skydd och onda änglar till prövning. Icke så att dessa änglar skiljas från Gud, nej, de tjäna själen på så sätt, att de ej övergiva Gud; de äro beständigt i hans åsyn, och likväl elda de och egga själen till att göra vad gott är. Och alla djävlarna bäva för detta namn och frukta för det. När de höra det namnet Maria, så släppa de genast själen med de klor, varmed de fasthållit henne.

Ty liksom en fågel, som har sina klor och sitt näbb i ett byte, släpper bytet, om han hör något ljud, men strax återvänder till det, när han ser, att ingen handling följer på ljudet, så lämna djävlarna genast själen liksom förskräckta, när de hört mitt namn, men de ila åter fram och återvända till henne såsom den snabbaste pil, såframt ingen bättring följer. Ingen är så kall i Guds kärlek (såframt han icke är fördömd), att han icke, om han åkallar detta namn med den avsikten att han aldrig vill återvända till sin invanda synd, får uppleva, att djävulen genast viker från honom och aldrig mera kommer tillbaka till honom, såvida han icke återtager viljan att begå dödssynd. Likväl tillstädjes det stundom djävulen att oroa honom, på det att han måtte få desto större lön; dock skall djävulen aldrig äga honom.»