Jungfrun talar uppmuntrande ord till dottern och klagar över sina vänners fåtalighet; Kristus talar till bruden och säger, att hans heliga ord betecknas med blommor och angiver hos vilka sådana ord bära frukt.
Kapitel 24

Maria talade: »Föreställ dig, att det finns en stor folkskara och att någon går i dess närhet med ryggen och armarna svårt tyngda av en stor börda och ögonen fulla av tårar och att han så kastar blicken på folkskaran för att se, om någon möjligen skall ömka sig över honom och lätta hans börda. Sådan var jag, ty jag hemsöktes av bedrövelse från min Sons födelse och ända till hans död. Jag bar den största börda på min rygg, i det jag ständigt var upptagen av fromt arbete och tåligt bar allting som hände mig.

Jag fick bära en tung börda på mina armar, ty jag led bedrövelse och hjärtekval mer än någon annan skapad varelse. Mina ögon voro fulla av tårar, när jag betraktade min Sons lemmar, som framdeles skulle pinas och genomborras av spikar, och likaså när jag såg allt det fullkomnas på honom, som jag hört sias av profeterna. Men nu kastar jag blicken på alla, som äro i världen, för att se, om det möjligen finns några, som ömka sig över mig och besinna min smärta, men jag finner mycket få, som tänka på min bedrövelse och min smärta. Därför må du, min dotter, fastän jag är glömd och förgäten av många, dock icke förglömma mig utan se min smärta och efterlikna mig så mycket du kan. Betrakta mina kval och tårar, och sörj över att Guds vänner äro så få. Stå stark; se min Son kommer!»

Och han kom genast och sade: » Jag, som talar med dig, är din Gud och herre. Mina ord äro liksom ett gott träds blommor, och ehuru alla blommor komma från en och samma rot hos trädet, utvecklas dock icke alla till frukt. Så äro mina ord liksom blommor, komna från den gudomliga kärlekens rot. Många taga emot dem, men de bära icke frukt i alla och mogna icke heller i alla. Ty somliga taga emot dem för en tid men förkasta dem sedan, emedan de äro otacksamma mot min ande. Andra taga emot dem och bevara dem, eftersom dessa människor äro fulla av kärlek, och hos dem bära de gudlighetens och den heliga vandelns frukt. - Men du, min brud, emedan du med gudomlig rätt är vorden min, bör du hava tre hus.

I det första bör finnas det nödvändiga, som tjänar kroppen till föda. I det andra de kläder, som skola betäcka kroppen utvändigt. I det tredje de nödiga verktygen till husets gagn. I det första bör det finnas tre ting, nämligen bröd, dryck och sovel. I det andra bör det också finnas tre ting, nämligen kläder, tillverkade av linne, av ull och av silkesmaskars gärning. I det tredje bör det också finnas tre ting: redskap och käril, som skola fyllas med vätskor; levande redskap, med vilka lekamliga ting fortskaffas, nämligen hästar och åsnor och liknande djur; samt redskap som sättas i rörelse genom levande ting.»