Sonen talade till bruden och sade: »Varför bedrövas du så av att denne man påstod mina ord vara falska? Månne jag blir sämre av hans smädelse eller bättre av hans lov? I sanning, jag är oföränderlig; min ära kan icke minskas eller ökas, och icke är jag i behov av lov. Men när människan lovar mig, gagnar hon sig själv därmed, icke mig.

Ur min mun - jag är ju sanningen - har aldrig osanning utgått och kan icke utgå, ty allt vad jag talat genom profeterna eller genom andra mina vänner, det skall fullbordas, antingen andligen eller lekamligen, så som jag då menade det, och icke var det falskt fördenskull, att jag en gång sade ett, en annan gång ett annat, en gång uttryckte mig tydligare, en annan gång dunklare, ty för att bevisa min tros pålitlighet och pröva mina vänners omsorg har jag visat mycket, vilket allt efter min andes olika verkningar kan förstås på olika sätt av de goda och de onda, väl eller illa, så att de i sina olika belägenheter hava något, varav olika människor kunna verka olika ting i det godas tjänst.

Ty liksom jag förenade min gudom och min mandom i en person, så talade jag stundom å min mandoms vägnar, i den mån den var underkastad gudomen, stundom å gudomens vägnar, i den mån den var mandomens skapare, såsom det framgår av mitt evangelium. Och så voro mina ord, ehuru smädarna och de okunniga finna dem vara olika, likväl sanna och enligt sanningen.

Det var icke heller utan orsak, som jag meddelade somt på dunkelt sätt, ty det var rättvist, att mitt rådslut skulle något fördunklas, så att de onda ej skulle fatta det och varje god ivrigt skulle bida min nåd och vinna lön för sin bidan, ty om mitt rådslut hade blivit utsatt till en viss tid, hade alla, på grund av den förestående långa väntetiden, upphört med sin bidan och sin kärlek. Jag lovade även mycket, som dock undandrogs från de människor, som då voro, för deras otacksamhets skull. Om de hade upphört med sin ondska, så hade jag förvisso beskärt dem vad jag lovat. Därför bör du icke bedrövas över att mina ord beskyllas vara lögnaktiga, ty vad som synes omöjligt för människor, det är möjligt för mig. Mina vänner undra också över att gärningarna icke genast följa på orden, men detta är icke utan orsak.

Månne icke Moses sändes till Farao? Och dock visades icke tecknen genast! Varför? Jo, om tecknen och gärningarna genast hade kommit, så hade icke Faraos förhärdelse blivit uppenbar, och icke heller Guds makt och undergärningar visade. Icke desto mindre skulle Farao ha blivit dömd för sin ondska, även om icke Moses hade kommit, fast hans förhärdelse då icke hade blivit så uppenbar. Så skall det även ske nu. Förbliv därför ståndaktig och tapper. Ehuru plogen drages av oxarna, styres den likväl efter plöjarens vilja. Så skola även mina ord, fastän I hören och veten dem, dock icke framskrida och fullbordas efter eder vilja utan efter min, ty jag vet hur jorden är beskaffad och hur den skall plöjas. I skolen alltså överlämna all eder vilja åt mig och säga: 'Ske din vilja!'»