Jesus Kristus, Gud och människa, som kom till jorden för att taga mandom och frälsa själarna med sitt blod, han som med sitt ljus visade hurudan en sann levnad är och som öppnade himmelens port, han sände mig till eder. »Lyssna», sade han, »ty dig är förunnat att höra andliga ting. Om denne biskop beslutar sig för att gå den trånga vägen, som få vandra, och vara en av de få, må han först lägga av den börda, som ligger på honom och tynger honom, nämligen lystnaden efter världsliga ting. Dessa må han endast begagna till sin nödtorft, nämligen till vad som fordras för en biskops anspråkslösa uppehälle. Så gjorde den gode Matteus, vilken kallades av Gud, lämnade världens tunga börda och i stället fann en lätt börda. För det andra må han vara omgjordad som en vägfarande, som Skriften säger.

När Tobias var beredd för sin färd, fann han en omgjordad ängel stående. Vad betyder detta, att ängeln var omgjordad, om icke att varje biskop bör vara omgjordad med rättvisans och den gudomliga kärlekens bälte samt beredd att färdas den väg, på vilken den gick, som sade: 'Jag är den gode herden, som giver mitt liv för mina får'. Må han även med sina ord vara beredd till att tala sanning och med sina gärningar till att öva rättvisa, såväl mot sig själv som mot andra, och må han icke vika från rättvisan för hotelsers eller smädelsers skull, för falsk vänskaps eller missriktad fruktans skull.

Till varje biskop, som visar sig omgjordad på detta sätt, skall Tobias komma, d. v. s. rättfärdiga människor, som skola följa hans leverne. För det tredje må han förtära bröd och vatten, innan han anträder färden, liksom det läses om Elia, att han vid sin huvudgärd fann bröd och vatten, när han väcktes ur sömnen. Vad betyder detta åt profeten givna bröd om icke det lekamliga och andliga goda, som tilldelades honom? Ty i öknen beskärdes honom lekamligt bröd för exemplets skull.

Gud hade visserligen kunnat livnära och uppehålla profeten utan lekamlig föda, men han ville ändå beskära honom lekamligt bröd, på det att människan måtte förstå, att det är Gud välbehagligt, om hon gör ett måttligt bruk av Guds goda gåvor till köttets hugnad. Profeten livades dessutom av Andens ingjutelse, när han gick fyrtio dagar med styrkan av denna föda. Och såframt icke en nådens inre smörjelse hade ingjutits i hans sinne, hade han förvisso förgåtts under de fyrtio dagarnas möda, ty han var i sig själv en svag man, men av Gud fick han styrka att fullborda en så lång väg. Emedan människan lever av varje Guds ord, uppmana vi alltså biskopen att förtära brödstycket, d. v. s. att älska Gud över allting.

Detta brödstycke skall han finna vid sin huvudgärd, d. v. s. emedan hans förnuft säger honom, att han bör älska sin Gud över allting, mer än allt annat, såväl emedan Gud skapat och återlöst honom som på grund av Guds långa tålamod och godhet emot honom. Vi bedja honom även att dricka litet vatten, d. v. s. i sitt inre betänka Kristi pinas bitterhet. Ty vem förmår att värdigt betänka Kristi mandoms nöd, som han led, när han bad att lidandets kalk måtte gå ifrån honom och när hans svett såsom blodsdroppar föll ned på jorden? Må biskopen alltså dricka detta vatten till kärlekens bröd! Då skall han styrkas att vandra på Jesu Kristi väg.

Om biskopen nu, sedan frälsningens väg är anträdd, vill vandra vidare, så är det honom nyttigt att från första timmen på dagen tacka Gud av hela sitt hjärta, samvetsgrant tänka på sina handlingar och begära hjälp av Gud att kunna göra hans vilja. När han sedan tager på sig kläderna, må han bedja på detta sätt: 'Askan bör vara med askan och stoftet med stoftet. Men eftersom jag genom Guds försyn är biskop, kläder jag dock dig, min kropp, med kläder, som äro av jorden, icke av högmod eller för att göra mig fager, utan för att skyla dig, så att icke din nakenhet må synas.

Jag bryr mig icke om ifall din dräkt är bättre eller tarvligare, blott den är sådan, att biskopsskruden igenkännes till Guds ära och den biskopliga myndigheten urskiljes genom dräkten, till andra människors näpst och upplysning. Därför beder jag dig, mildaste Gud, att du beskär mig ett ståndaktigt sinne, så att jag ej högmodas av askans och stoftets värde eller fåvitskt skryter med stoftets färger. Utan förunna mig styrka, så att, liksom biskopsdräkten är urskild från andra och hedervärdare än alla andra på grund av gudomligt bemyndigande, min själs dräkt måtte skådas lika värdig hos Gud och jag icke måtte sjunka desto djupare som straff för oklokt och ovärdigt bruk av min myndighet eller desto skymfligare avklädas till min fördömelse, därför att jag på fåfängligt vis burit en hedervärd dräkt.'

Sedan må han läsa eller sjunga tiderna, ty ju högre värdighet en människa uppnått, desto större ära bör hon bevisa Gud. Dock behagar ett rent hjärta Gud såväl i tystnad som i sång, om människan är sysselsatt med andra rättfärdiga och nyttiga arbeten. Efter att ha läst mässan, må biskopen utöva sitt ämbete, och han må giva noga akt på, att han icke mera inriktar sin uppmärksamhet på det timliga än på det andliga. När han går till bords, må han hava en dylik tanke: 'O Herre Jesus Kristus, du som bjuder mig underhålla denna bräckliga kropp med kroppslig föda, giv mig hjälp att så förse min kropp med det nödvändiga, att köttet icke förmätet uppreser sig mot själen på grund av överflöd i mat och icke heller förtröttas i din tjänst på grund av oförståndig avhållsamhet, och ingiv mig lämplig måttfullhet, så att, när det som är av jorden uppehålles av det jordiska, jordens herre ej måtte retas till vrede av sin jordevarelse'. När han sitter till bords, må en måttlig vederkvickelse vara honom tillåten och ett samtal, vari lättfärdighet och fåfänglighet undvikes.

Och icke må ett sådant ord talas eller höras, varav åhörarna kunna lockas till synd, utan allt må vara ärbart och ländande till själens nytta. Ty liksom allt är smaklöst vid ett timligt bord, där bröd och vin saknas, så är vid ett biskopligt och andligt bord, där god lärdom och förmaning saknas, alla framsatta rätter smaklösa för själen. Och därför må, för att man ej måtte få något tillfälle till fåfänglighet, något sådant föreläsas vid bordet, varav de vid bordet sittande kunna uppbyggas. När måltiden är slut och man tackat Gud för maten, må han gripa sig an med sitt arbete eller läsa i böcker, med vilka han kan förkovra sin själ. Efter kvällsvarden må han kunna förströ sig med sina umgängesvänner.

Men liksom en moder, då hon skall avvänja sitt barn, bestryker barmen med aska eller något annat beskt, tills barnet vant sig av med modersmjölken och vant sig vid fastare föda, så må biskopen draga sina vänner och tjänare till Gud med sådana ord, av vilka de lära sig att frukta och älska Gud, så att han må vara deras fader genom sin av Gud givna myndighet och deras moder genom andlig uppfostran. Och om han vet, att någon av hans husfolk syndar till själens död, och denne icke bättrar sig efter åhörd förmaning, må han avlägsna denne ifrån sig. Ty han blir icke obesmittad av hans synd, om han för timlig nyttas eller trevnads skull kvarhåller honom.

När han går till sängs, må han samvetsgrant rannsaka den gångna dagens gärningar och sinnesstämningar samt tänka så: 'O Gud, du som skapat min kropp och min själ, se till mig i din barmhärtighet och beskär mig din nåd, så att jag ej av omåttligt sovande blir försumlig i din tjänst och ej heller genom kort och orolig sömn förtröttas i din tjänst, och giv mig, till din heder, den måttliga sömn, som du befallt oss att hava till kroppens vederkvickelse, och beskär mig styrka, så att min ovän djävulen ej må oroa mig eller skilja mig från din mildhet'. När han stiger upp ur sängen, må han rena sig med bikt, ifall köttet gjort sig skyldigt till några försummelser, så att icke nästa natts sömn må begynnas med den föregåendes synder.»