Moderns ord till dottern, varmed säges, hur pundet betecknar den Helige Andes gåvor och huru den helige Benedikt mångdubblade den gåva, som den Helige Ande givit honom, och på vilka sätt den Helige Ande eller djävulens ande går in i människans själ.
Kapitel 20

Modern talar: »Dotter, det står skrivet, att den, som mottog fem pund, förvärvade fem andra pund. Vad är pundet om icke den Helige Andes gåva? Somliga mottaga ju vishet, andra rikedom, andra vänskap hos de rika, men alla böra giva sin Herre dubbel vinst tillbaka därav, nämligen av visheten förmågan att leva sig själv och andra till nytta och att meddela undervisning, och av rikedomar och annat timligt gott förmågan att bruka dem förståndigt och bistå andra barmhärtigt.

Så mångdubblade denne gode abbot Benedikt den nådens gåva, som han mottagit, i det han försmådde allt som var förgängligt, tvang sitt kött att lyda anden och icke satte någonting framför den gudomliga kärleken. Dessutom flydde han, emedan han fruktade att öronen kunde befläckas genom åhörandet av något onyttigt och ögonen genom åsynen av njutningsrika ting, ut i ödemarken, och sålunda efterliknade han den, som före sin födelse jublade i moderlivet, när han förnam sin allrahuldaste Återlösares ankomst. 

Visserligen hade Benedikt fått himlens salighet även utan ödemarken, ty världen var död för honom och hans hjärta var helt fyllt av Gud, men det behagade dock Gud att kalla Benedikt till berget, för att han skulle bli bekant för desto flera och för att genom hans exempel flera skulle eggas till ett fullkomligare liv. Denne helige mans kropp var såsom en jordsäck, vari den Helige Andes eld, som utestängde all djävulens eld från hans hjärta, inneslöts. Ty liksom den jordiska elden upptändes av två ting, nämligen av luften och av människans blåsande, så går den Helige Ande in i människans själ antingen genom personlig ingivelse eller genom någon mänsklig handling eller genom något gudomligt uttalande, som uppväcker sinnet till Gud. Likaså besöker även djävulens ande de sina, men de äro vitt skilda.

Ty den Helige Ande uppeldar själen till att söka Gud men förbränner icke kroppsligen; han giver ljus genom ärbarhetens renhet men förmörkar icke sinnet genom ondska. Den onde anden däremot givet sinnet en förbrännande åtrå till det köttsliga och en outhärdlig bitterhet. Han förmörkar också själen, så att hon ej kan skåda sig själv, och nedtrycker henne tröstlöst till det jordiska. Därför kallade Gud, på det att den goda eld som var i Benedikt skulle upptända flera, denne till berget, och sedan kallade Benedikt till sig flera andra gnistor och gjorde genom Guds ande ett väldigt bål av dem.

Och han sammansatte för dem en klosterregel av Guds ande, genom vilken många blevo lika fullkomliga som han själv. Nu äro emellertid många bränder utkastade från Sankt Benedikts bål; de ligga kringspridda överallt och hava köld i stället för hetta och mörker i stället för ljus. Men om de låge samlade i elden, skulle de överallt giva eld och värme ifrån sig.»