Vidare talar modern till bruden: »Vad ser du för straffvärt hos denne, som står här?» Hon svarade: »Att han mycket sällan läser mässan». Modern svarade henne: »Icke skall han dömas fördenskull. Det finns nämligen många, som komma ihåg sina göromål och därför klokt avhålla sig från att läsa mässan och icke äro mig mindre välbehagliga. Men vad ser du mera hos honom?»

Hon sade: »Att han icke har de kläder, som stadgats av den helige Benedikt».
Modern sade till henne: »Det händer ofta, att en sedvänja börjas. Alla de, som veta den vara ond och dock följa den, äro straffvärda. De, som däremot äro okunniga om lovvärda stadgar och gärna skulle nöja sig med simplare kläder, såframt icke den långa sedvänjan vore så mäktig, de böra icke snabbt och obarmhärtigt dömas. Men hör nu på, så skall jag tillkännagiva för dig, att han är straffvärd för tre andra ting.

För det första för att hans hjärta, vari Gud skulle vila, är i skökors bröst. För det andra för att han lämnat det lilla, som han ägde, och eftertrår det myckna, som andra äga; lovat att försaka sig själv och dock helt följer sin egen vilja. För det tredje för att Gud skapade hans själ skön som en ängel och han därför borde föra ett änglalikt liv men hans själ nu är lik den ängel, som genom sitt övermod avföll från Gud. Han är stor bland människorna, men hurudan han är inför Gud, det vet Gud. Gud är nämligen såsom den, vilken har någonting dolt i knytnäven och döljer det för andra, tills han öppnar näven. Så utväljer Gud de svaga och döljer deras kronor i detta livet, tills han skall vedergälla var och en efter hans gärningar.»