Jesu Kristi svar på brudens böner för de otrogna, att Gud hedras genom onda människors ondska, ehuru icke på grund av deras förtjänst och vilja, vilket han för henne visar genom en liknelse, vari Kyrkan eller själen betecknas med en jungfru, de nio änglakörerna med nio bröder till jungfrun, Kristus med en konung och människornas tre tillstånd med konungens tre söner.
Kapitel 24

O min Herre Jesus Kristus, jag beder dig, att din tro måtte utbredas över de otrogna, att de goda måtte upptändas ännu mera i din kärlek och att de onda måtte förbättras.» Sonen svarade: »Du bedrövas därav att Gud har alltför liten heder, och du önskar av hela ditt hjärta, att Guds heder måtte fullkomnas. Därför skall jag berätta dig en liknelse, av vilken du må kunna förstå, att Gud hedras även genom onda människors ondska, ehuru ej genom deras förtjänst och vilja. Det var nämligen en vis och skön, rik och dygdig jungfru, som hade nio bröder. Var och en av dem älskade sin syster som sitt hjärta, och vars och ens hjärta var så att säga i henne.

I det rike, där jungfrun bodde, var det så stadgat, att den som hedrade skulle hedras, den som rövade skulle rövas och den som våldtog skulle halshuggas. Rikets konung hade tre söner. Den förste av dessa älskade jungfrun och erbjöd henne guldskor och guldskärp, fingerguld för handen och krona för hjässan. Den andre åtrådde jungfruns egendom och plundrade henne. Den tredje åtrådde hennes jungfrudom och försökte våldtaga henne. Dessa tre konungasöner blevo tillfångatagna av jungfruns nio bröder och förda inför konungen. Bröderna sade till konungen: 'Dina söner ha åtrått vår syster. Den förste hedrade henne och älskade henne av hela sitt hjärta. Den andre plundrade henne. Den tredje skulle gärna ha givit sitt liv, om han kunnat våldtaga henne. Och de tillfångatogos just i den stund, då de hade fullkomlig vilja till att fullborda detta.'

När konungen hört detta, svarade han: 'Alla äro de mina söner, och jag älskar dem alla lika mycket. Dock varken kan eller vill jag handla emot rättvisan, utan jag ämnar döma över mina söner såsom över mina tjänare. Kom därför, du min son, som hedrade jungfrun, och tag heder och krona med din fader. Men du, min son, som åtrådde jungfruns egendom och plundrade henne, du skall sitta i fängelse, tills det rövade återställes. Jag har hört det vittnesbördet om dig, att du ångrade din gärning och ville giva tillbaka det du rövat men icke hann det, emedan du blev förekommen av den snabba och oförutsedda domen.

Därför skall du förbliva i fängelset, till dess sista skärven är återgäldad. Men du, min son, du gjorde alla försök att våldtaga jungfrun men ångrade icke din gärning, och därför skall du plågas på lika många sätt som du använt medel att försöka kränka jungfrun.' Alla jungfruns bröder svarade: 'Lov vare dig, domare, för din rättvisa. Om icke dygd hade varit hos dig och icke opartiskhet i din rättvisa och kärlek i din opartiskhet, så hade du aldrig dömt på detta sätt.'

Denna jungfru betecknar den heliga Kyrkan, som är så inrättad, att hon är hög och ädel i tron, skön i de sju sakramenten, lovvärd i seder och dygder och huld i sin frukt, emedan hon visar den sanna vägen till evigheten. Denna heliga Kyrka har likasom tre söner, och med dem betecknas många. Den förste betecknar dem, som älska Gud av hela sitt hjärta. Den andre betecknar dem, som älska timliga ting till sin heder. Den tredje betecknar dem, som sätta sin egen lusta framför Gud. Kyrkans jungfrudom betecknar människosjälarna, som skapats endast genom gudomens makt. Den förste sonen förärar guldskor, när han känner förkrosselse över sina överträdelser och försummelser. Han erbjuder kläder, när han giver akt på lagens föreskrifter och iakttager evangeliets råd så mycket han förmår.

Han erbjuder ett skärp, när han bestämt föresätter sig att hålla ut i återhållsamhet och kyskhet. Han sätter ringen på jungfruns hand, när han fast tror på vad den heliga katolska Kyrkan föreskriver, nämligen den kommande domen och det eviga livet. Ringens sten är hoppet, i det han ståndaktigt hoppas, att ingen synd är så avskyvärd, att den icke kan utplånas genom botgöring och vilja till bättring. Han sätter kronan på jungfruns hjässa, när han har den sanna kärleken. Liksom det finns många olika stenar i kronan, så finnes det många olika dygder i kärleken. Men själens eller Kyrkans huvud, det är min lekamen. Var och en som älskar och hedrar denna min lekamen, han kallas med rätta Guds son. Därför har var och en, som på sådant sätt älskar den heliga Kyrkan och sin själ, nio bröder.

Bröderna äro de nio änglakörerna, ty med dem skall han taga arvedel, och deras sällskap skall han njuta i det eviga livet. Dessa änglar omfatta nämligen den heliga Kyrkan med all kärlek, som om hon vore i varderas hjärta. Det är ju icke stenarna och väggarna, som utgöra den heliga Kyrkan, utan de rättfärdigas själar, och därför glädjas änglarna åt deras heder och lycka som åt sin egen.

Den andre brodern eller sonen betecknar dem, som förakta den heliga Kyrkans inrättning, som leva för världens heder och köttets älskog, som vanställa dygdernas skönhet och leva efter sin egen vilja men dock mot slutet ångra sig och känna förkrosselse över sina onda gärningar. De skola renas i skärselden, till dess de genom Kyrkans gärningar och böner blivit försonade med Gud. Den tredje sonen betecknar dem, som bringa sin egen själ på fall och icke bry sig om, ifall de gå evigt förlorade, blott de kunna tillfredsställa sin lusta här.

Över sådana människor begära de nio änglakörerna rättvisa, ty de ha föraktat att omvända sig och göra bot. När Gud skipar rättvisa, lova därför änglarna honom för hans oböjliga opartiskhet. Men när Guds heder fullkomnas, då glädja de sig över hans dygd, att han nyttjar även onda människors ondska till sin heder. Därför skall du, när du ser onda människor, ömka dem men glädjas åt Guds eviga heder, ty Gud, som icke vill någonting ont, emedan han är allas Skapare och i sanning den ende i sig själv gode, han låter dock såsom den rättvisaste domare mycket ske, på grund av vilket han i himmelen och på jorden hedras för sin opartiskhet och sin förborgade godhet.»