Jungfruns upplysning till bruden om sättet att kunna älska och om de fyra städerna, i vilka fyra kärlekar finnas, och vilken av dem som med rätta bör kallas den fullkomliga kärleken.
Kapitel 28

Modern talar till bruden och säger: »Månne du älskar mig, min dotter?»
Hon svarade: »Lär mig, min fru, att älska, ty min själ är befläckad av en falsk kärlek och förförd av ett dödligt gift, och därför förmår den icke begripa den sanna kärleken».

Modern sade: » Jag skall lära dig. Det finns fyra städer, vari fyra kärlekar finnas, om de nu alla böra kallas kärlekar, ty endast den kärlek kan rätteligen benämnas så, där Gud och själen förenas i dygdernas sanna enhet.

Den första staden är prövningens stad, som är världen, vari människan försättes, för att det skall utrönas, om hon älskar Gud eller icke, för att hon skall lära känna sin sjukdom och för att hon skall förvärva sig dygder, genom vilka hon kan komma åter till äran, så att hon, renad på jorden, skall kunna krönas desto ärofullare i himmelen. I denna stad finnes en oordnad kärlek, när köttet älskas mera än själen, när det timliga åtrås ivrigare än det andliga, när lasten hedras och dygden föraktas, när pilgrimsfärden befinnes ljuvare än fosterlandet och när den stackars dödliga människan fruktas och äras mera än Gud, som regerar i evighet.

Den andra staden är reningens stad. Där avtvås själens smuts. Det behagade nämligen Gud att inrätta sådana platser, vari den, som var försumlig och övermodig då han hade sin fria vilja, skall renas före sin kröning, dock med fruktan. I denna stad finnes ofullkomlig kärlek, ty Gud älskas i hopp om att han skall befria ur fångenskapen, icke med innerlig kärlek, och detta på grund av plågan och bitterheten i botgöringen för synden.

Den tredje staden är pinans stad. Det är helvetet. Där finnes all ondskas, all orenhets, all avunds och all förhärdelses kärlek. Gud regerar även i denna stad, genom sin skipade rättvisa, genom det rättmätiga måttet av straffen och genom att tygla djävlarnas ilska, så att de icke pina någon utöver det avvägda jämnmått, som bestämts för var och en efter hans förtjänst. Ty liksom några av de fördömda syndat mer, andra mindre, så äro ock mått fastställda för allas rättvisa straff. Alla fördömda innestängas visserligen i mörkret, dock icke alla på samma sätt. Ty mörker åtskiljes från mörker, fasa från fasa, eld från eld.

Överallt styr och ställer ju Gud i rättvisa och barmhärtighet, och detta även i helvetet, så att de, som syndat med flit, straffas på ett sätt, de, som syndat av svaghet, på ett annat sätt, och de, som endast höllos fångna i arvsyndens förbannelse, på ett tredje sätt; dessa sistnämndas plåga består i avsaknaden av Guds åsyn och de utvaldas ljus, och de nalkas barmhärtigheten och glädjen i så måtto, att de ej komma till de fasansfulla straffen, eftersom de icke begått onda gärningar. Om icke Gud fördelade allting i bestämt antal och mått, skulle djävulen aldrig hava måtta i att pina själarna.

Den fjärde staden är ärans stad. Där är fullkomlig älskog och väl ordnad kärlek, ty intet åstundas utom Gud och för Guds skull. För att du skall kunna komma till denna stadens fullkomning, höves dig att hava fyrfaldig kärlek, nämligen en välordnad, ren, sann och fullkomlig sådan. Välordnad är den kärlek, varmed det köttsliga endast älskas för uppehällets skull, världen icke för överflöds skull, nästan för Guds skull, vännen för levnadens renhets skull och ovännen för belönings skull. Ren är kärleken, när lasten icke älskas jämte dygden, när den onda vanan försmås och synden icke tages lätt. Sann är kärleken, när Gud älskas med allt begär och av hela hjärtat, när man vid alla handlingar har Guds heder och fruktan i tankarna, när man icke av förtröstan på goda gärningar tillåter sig någon synd, nej inte ens den minsta, när man visligen håller måtta, så att man ej slappas av alltför stor iver, när man icke fattar benägenhet för synden av klenmod och okunnighet om frestelserna. Men fullkomlig är kärleken, när ingenting är så ljuvt för människan som Gud. Den börjas i detta livet men fullkomnas i himmelen.

Älska därför denna fullkomliga och sanna kärlek, ty var och en, som icke har den, skall renas, även om han är trogen, nitisk, ödmjuk och pånyttfödd i dopet; annars skall han komma till förskräckelsens stad. Ty liksom det är en Gud, så är det en tro i Petri kyrka, ett dop och en ärans och belöningens fullkomning. Fördenskull bör den, som vill komma till den ende Guden, hava en vilja och en kärlek med den ende Guden. Därför äro de människor usla, som säga: 'Det är tillräckligt, om jag är den minste i himmelen; jag vill icke vara fullkomlig'. O vilken dåraktig tanke! Hur skulle någon kunna vara ofullkomlig där, varest alla äro fullkomliga, några genom sitt livs oskuld, några genom sin barndoms oskuld, några genom sin rening, några genom sin tro och goda vilja?»