Guds Son talar till bruden: »Du undrar över två personer. Den ene var såsom en kvadersten, den andre var en Jerusalems-pilgrim, men ingen av dem nådde fram till det som du hoppades. Den förste, till vilken du skickades, var stadig och fast såsom en kvadersten i det som han begripit men dock, liksom Tomas, milt tvivlande. Därför, emedan det ännu icke var den tid, då människornas ondska var fullkomnad, prövade han vinet men drack det icke. Om den andre sade jag, att han skulle vara eder följeslagare till Jerusalem. Detta skedde därför, att I skullen veta dens verkliga beskaffenhet, som av ryktet kallades rättfärdig och helig. Ty han är renlevnadsman till dräkten och munk till yrket men avfälling till sina seder, präst till värdigheten men slav under synden, pilgrim till ryktet men kringstrykare till uppsåtet, Jerusalemsfarare till frejden men snarare Babylonsfarare.

Därtill avreste han emot lydnaden och Kyrkans stadgar, och han är helt befläckad av kätteri, så att han tror och säger sig vara den blivande påve, som skall återupprätta allt. Även hans böcker bevittna detta. Därför skall han hastigt dö och, såframt han icke låter varna sig, bliva lögnens faders sällskap. Fördenskull skall du icke oroas, om något säges dunkelt eller om det förut nämnda icke sker enligt din tanke, ty Guds ord kunna förstås på olika sätt. Och så ofta det sker, skall jag förklara dig sanningen därav. Men nu vill jag Gud, den sanne Jerusalemsfararen, själv vara din ledsagare på färden.»