Jag är biskop Ambrosius, som uppenbarar mig för dig och talar med dig i en liknelse, eftersom ditt hjärta icke kan fatta andliga tings innebörd utan någon kroppslig liknelse. Det var en man, som hade en lagvigd hustru, mycket fager och klok. Emellertid behagade tjänstekvinnan honom mera än hustrun, och med anledning därav inträffade tre ting.

Det första var, att tjänstekvinnans ord och åthävor gladde honom mera än hustruns. Det andra var, att han klädde tjänstekvinnan i de finaste kläder och icke bekymrade sig om, att hustrun gick trasig och var klädd i simpla lumpor. Det tredje var, att han brukade dväljas nio timmar hos tjänstekvinnan och endast den tionde hos hustrun. Ty den första timman vakade han hos tjänstekvinnan och fröjdades av att se på hennes skönhet. Den andra timman sov han i hennes armar. Den tredje timman utstod han glatt kroppslig möda för tjänstekvinnans nytta. Den fjärde timman njöt han kroppens vila hos henne efter kroppens trötthet.

Den femte timman hade han oro i sinnet och bekymmer för hennes väl. Den sjätte timman njöt han sinnets vila hos henne, ty han såg sig fullkomligt täckas henne med sin omsorg om henne. Den sjunde timman for den köttsliga åtråns brand in i honom. Den åttonde timman tillfredsställde han sin lustas åtrå med henne. Den nionde timman underlät han att göra några ting, som han dock hade lust att göra. Den tionde timman gjorde han några ting, som han dock icke hade lust att göra. Och så förblev han blott en enda timma hos sin hustru. Men en av hustruns fränder kom till äktenskapsbrytaren, klandrade honom strängt och sade: 'Omvänd ditt sinnes kärlek till din lagvigda maka, älska henne och kläd henne som det höves, och förbliv nio timmar hos henne och endast den tionde timman hos tjänstekvinnan; annars skall du veta, att du kommer att lida den värsta död'.

Med denne äktenskapsbrytare förstår jag denna kyrkas föreståndare, som har ett biskopligt ämbete men ett horiskt leverne. I sanning, han är genom ett andligt band så förenad med den heliga Kyrkan, att hon borde vara hans käraste brud, men ändå drog han sin kärlek från henne och älskade tjänstekvinnan världen mycket mer än härskarinnan bruden, som är så fager. Och fördenskull gör han tre ting. Det första är, att han gläder sig mera åt världens svekfulla hyllning än åt den heliga Kyrkans dygdiga skick. Det andra är, att han älskar all prydnad, som världen har, men föga bekymrar sig om den brist, som Kyrkans prydnad andligen eller lekamligen lider. Det tredje är, att han ägnar nio timmar åt världen men endast den tionde åt den heliga Kyrkan.

Ty den första timman vakar han glad hos världen och betraktar vällustigt dess skönhet. Den andra timman sover han sött mellan världens armar, nämligen i höga murars och beväpnade väktares skydd, och han hoppas därmed lyckligen bevara sin kropps säkerhet. Den tredje timman utstår han glatt kroppslig möda för att vinna världsliga fördelar, så att han därigenom lekamligen kan glädjas med världen. Den fjärde timman låter han gärna sin kropp vila efter dess möda, ty han har redan tillräckligt av det som han finner behag i.

Den femte timman har han på mångfaldigt sätt oro i sitt sinne, emedan han vill synas visligen sörja för världsliga ting. Den sjätte timman njuter han ljuvligen sinnets lugn, ty han ser, att hans omsorg allmänt behagar världsliga människor. Den sjunde timman hör och ser han världens förlustelser och inriktar vällustigt sin vilja på dem, så att hans hjärta därav upptändes av en otålig och olidlig brand. Den åttonde timman fullkomnar han i handling vad han förut åtrått så hett. Den nionde timman underlåter han för världens skull och till ingen nytta att göra några ting, som äro honom behagliga, för att han icke skall synas kränka dem, som han köttsligen älskar.

Den tionde timman utför han några goda gärningar men icke med glädje utan av fruktan, att han skall få ett dåligt och föraktligt rykte och bliva illa bedömd, om han av någon orsak helt underlåter att göra dem. Endast denna tionde timma brukar han dväljas hos den heliga Kyrkan. Det goda, som han gör, gör han icke av kärlek utan av fruktan, emedan han rädes helvetseldens plåga. Och om det vore honom möjligt att leva evigt i världen med kroppens hälsa och överflöd på världsliga ting, så skulle han ej bry sig om avsaknaden av den himmelska lycksaligheten.

Fördenskull säger jag och försäkrar jag, bedyrande vid Gud, som är utan början och skall förbliva utan något slut, att om han icke skyndsamt vänder åter till den heliga Kyrkan och tillbringar de nio timmarna hos henne men den tionde hos tjänstekvinnan, d. v. s. världen (detta dock icke för att älska henne utan för att med nödtvång begagna sig av hennes rikedomar och hedersbetygelser, enligt biskopsämbetets fordringar, i det han till Guds ära ödmjukt och förnuftigt inrättar allt), så skall han få ett lika svårt andligt slag i sin själ, som den person (för att tala med en kroppslig liknelse) syntes få, vilken blev så förfärligt slagen i hjässan, att allt köttet i kroppen upplöstes ända ned till fotabjället, ådrorna och senorna brusto, benen brötos sönder och märgen ömkligen flöt ut från alla håll.

Och lika svårt som den kroppens hjärta syntes pinas, i vilken hjässan och dess närmaste lemmar slogos så hårt, att även fotabjället, som dock är avlägsnare, skadades, skall den eländiga själ, som är närmast den gudomliga domens slag, synas plågas på det bittraste sätt, då samvetet ser sig olidligt sargas och pinas överallt.»