Jungfruns ord till bruden om sin egen fullkomlighet och upphöjdhet och om de nutida magistrarnas oordnade begär och om deras falska svar på den fråga, som den ärorika jungfrun ställde till dem.
Kapitel 8

Modern talar: »Jag är den, som från evighet var i Guds kärlek, och den Helige Ande var på fullkomligt sätt hos mig från min barndom. Och såsom du kan hämta exempel av nöten, vars skal växer och utvidgar sig utanpå, allt eftersom nöten inuti utvidgas och växer, så att nöten alltid är full och intet tomt finnes i den, som vore i stånd att uppfyllas av något annat utifrån kommande ting, så var ock jag från min barndom full av den Helige Ande, och allt efter min kropps och ålders tillväxt uppfyllde den Helige Ande mig helt och hållet och i så överflödande mått, att han icke lämnade något tomt i mig, så att någon synd kunde komma in där. Och sålunda är jag den, som aldrig begått någon synd, vare sig förlåtlig eller dödlig.

Jag var förvisso så brinnande i Guds kärlek, att ingenting annat behagade mig än att fullkomna Guds vilja. Den gudomliga kärlekens eld brann nämligen i mitt hjärta. Välsignad vare Gud över allting, han som med sin makt skapade mig, uppfyllde mig med den Helige Andes kraft och hyste en brinnande kärlek till mig. Av denna sin kärleks glöd sände han sin budbärare till mig och lät mig förstå sin vilja, nämligen att jag skulle bliva Guds moder. Och när jag fått veta, att detta var Guds vilja, så utgick genast av den kärleks glöd, som jag hyste till Gud i mitt hjärta, den sanna lydnadens ord ur min mun, varmed jag svarade budbäraren: 'Varde mig efter ditt ord'.

Och i samma ögonblick blev ordet kött i mig, och Guds Son blev min Son, och så hade vi tillsammans en son, vilken både är Gud och människa, liksom jag både är moder och jungfru. När denne min Son, vilken är den visaste man och sann Gud, Jesus Kristus, vilade i mitt moderliv, undfick jag så stor vishet av honom, att jag icke allenast kan förstå magistrarnas visdom utan även kan se i deras hjärtan och bedöma, huruvida deras ord framgå ur gudlig kärlek eller endast ur boklig lärdom. Förkunna alltså du, som hör dessa ord, för magistern, att jag frågar honom om tre ting.

För det första huruvida han hellre önskar att kroppsligen hava biskopens gunst och vänskap än att andligen föreställa hans själ för Gud. För det andra huruvida han mera fröjdas i sin själ över att ensam äga många guldpenningar än inga. För det tredje vilket av dessa två ting som synes behaga honom mera: att kallas magister och sitta bland de främsta och mest hedrade, för världslig äras skull, eller att kallas en vanlig enkel broder och sitta bland de yttersta. Må han samvetsgrant begrunda dessa tre ting. Ty om han älskar biskopen mera kroppsligen än andligen, så följer därav, att han hellre säger honom det, som behagar honom att höra, än han förbjuder honom allt det syndiga, som det lyster honom att göra.

Och om han mera gläder sig åt besittningen av många guldpenningar än av inga, så älskar han rikedomar mer än fattigdom och synes råda sina vänner, att de hellre böra behålla allt det, som de kunna förvärva, än lämna det, som de mycket väl skulle kunna mista. Men om han glädjes åt magistertiteln för världslig äras skull och för att få sitta bland de hedrade, så älskar han högmodet mera än ödmjukheten, och därför synes han för Gud vara mer lik en åsna än en magister. Ty han tuggar då tomma halmen, vilken kan jämföras med boklig lärdom utan kärlek, och saknar det bästa vetet, som kan jämföras med kärleken. Den gudliga kärleken kan ju aldrig få fäste i ett högmodigt hjärta.

Sedan magistern urskuldat sig och sagt, att han hellre önskade föreställa biskopens själ inför Gud andligen, att han var mest glad åt inga guldpenningar och att han för det tredje icke brydde sig om magistertiteln», svarade modern åter: »Jag är den, som hörde sanningen av Gabriels mun och trodde utan något tvivel, och därför tog också Sanningen kött och blod av min kropp och förblev i mig. Jag födde av mig samma Sanning, som både är Gud och människa av sig själv. Och emedan Sanningen, som är Guds Son, velat komma till mig, bo i mig och födas av mig, så förstår jag fullkomligt, huruvida det är sanning i människors mun eller icke.

Jag frågade magistern om tre ting, och jag skulle hava funnit, att han svarat mig väl, om sanning varit i hans ord. Men emedan så icke var fallet, skall jag varna honom för tre andra ting. Det första är, att det finns några ting, som han kroppsligen älskar och åtrår, och dem skall han ingalunda få. Det andra är, att det som han nu äger med världslig glädje, det skall han snart mista. Det tredje är, att de små skola ingå i himmelen men de stora stanna utanför, emedan porten är trång.»