För bruden visade sig en mansgestalt, vars hår var kringskuret med smälek och vars kropp var överstänkt med olja och som var helt blottad men dock ej blygdes. Han sade till bruden: »Den skrift, som I kallen helig, säger, att ingen gärning skall bliva obelönad. Detta är den skrift, som hos eder kallas Bibeln. Hos oss är den skinande som solen, dyrbarare än guld och fruktbärande såsom den säd, vilken bär hundrafaldig frukt. Ty liksom guldet överträffar andra metaller, så överträffar den skrift, som I kallen den heliga men vi i himmelriket den gyllene, alla andra skrifter, ty i den hedras och prisas den sanne Guden, hugfästas patriarkernas gärningar och förklaras profeternas ingivelser. Och därför att ingen gärning är utan belöning, så hör vad jag talar!

Den konung, för vilken du beder, är inför Gud en rövare och själarnas förrädare och en omåttlig förslösare av rikedomar. Och emedan ingen förrädare är sämre än den, som förråder den som älskar honom, så förråder denne på andligt sätt många, ty han älskar köttsligen de orättfärdiga och upphöjer orättvist de ogudaktiga, förtrycker de rättfärdiga och blundar inför förseelser, som böra straffas. För det andra är ingen rövare sämre än honom, som förråder den, vilken vilar sitt huvud i hans sköte. Så plundrade denne konung sorgligen rikets allmoge, vilken så att säga vilade i hans sköte, i det han lät taga bort somligas gods och lade olidliga bördor på andra, blundade för någras oförrätter och alltid utövade rättvisan mycket slappt. För det tredje är ingen tjuv sämre än den, som stjäl ifrån sin herre, vilken anförtrott honom allt och givit honom sina nycklar.

Men denne har mottagit maktens och ärans nycklar, vilka han nyttjat på orättfärdigt och slösaktigt sätt, icke till Guds heder. Men därför att han av kärlek till mig försakade några ting, som behagade honom, så råder jag honom tre ting. För det första, att han må göra som den förlorade sonen i evangeliet, vilken lämnade svinens drav och återvände till fadern. Han må nämligen förakta rikedom och ära, som i jämförelse med det eviga endast är såsom svinens drav, och med ödmjukhet och fromhet återvända till Gud, sin Fader. För det andra må han låta de döda begrava sina döda och följa den korsfäste Gudens trånga väg. För det tredje må han avlägga sina synders tunga börda och slå in på den väg, som i början är trång men på slutet fröjdefull.

Men du, som ser mig, må förstå, att jag är den, som fullt förstod den gyllene skriften och fördenskull var i stånd att utöka den. Jag blottades skymfligen, men eftersom jag tåligt fördrog detta, klädde Gud min själ med en oförgänglig dräkt. Jag blev även begjuten med olja, och därför fröjdas jag nu åt den evärdliga glädjens olja. Näst Guds moder fick jag den lättaste döden, eftersom jag varit hennes beskyddare, och min lekamen är på den fridfullaste och tryggaste plats.»