Kristus talar till bruden och säger henne det sätt, på vilket fred bör vinnas mellan Frankrikes och Englands konungar, och att dessa konungar, om de icke lyda, skola straffas hårt.
Kapitel 105

Sonen talar: »Jag är en konung, som bör fruktas och hedras. Därför skall jag för min moders böners skull sända dem mina ord. Jag är den sanna freden, och där freden är, där är förvisso jag. Om alltså dessa båda kungar, Frankrikes och Englands, vilja hava fred, så skall jag giva dem den eviga freden. Men sann fred kan ej vinnas, såframt icke sanning och rättvisa älskas. Därför behagar det mig, emedan den ene av konungarna har rättvisan, att fred kommer till stånd genom giftermål; på detta sätt kan riket tillfalla den rättmätige arvingen. För det andra vill jag, att de äro ett hjärta och en själ, i det de öka den heliga kristna tron, där det lämpligen kan ske till min heder.

För det tredje må de taga bort de olidliga pålagorna och sluta med sina svekfulla funder samt älska sina undersåtars själar. Men om den konung, som nu innehar riket, icke vill lyda, så må han veta, ja vara säker på, att han icke skall hava framgång i sina gärningar: i smärta skall han sluta sitt liv och lämna riket i elände och nöd, och hans son och ätt skall hemfalla åt vrede, smälek och skam, så att alla skola förundra sig. Om den konung, som har rättvisan, däremot vill lyda, så skall jag hjälpa honom och strida för honom. Men om han icke lyder, så skall han icke nå sin åstundans mål utan i stället mista det han fått, och en smärtefull utgång skall förmörka den fröjdefulla begynnelsen. Dock skall det franska riket, när dess män antagit sann ödmjukhet, få den rättmätige arvingen och lyckosam fred.»