Sonen talar: »Varför fruktar du? Även om du åte fyra gånger om dagen, skulle det icke tillräknas dig såsom en synd, blott du gjorde det med dens tillåtelse, som du skall lyda. Var därför stark och ståndaktig! Du bör vara såsom en riddare, vilken i striden fått flera sår men giver sina ovänner mycket värre sår tillbaka och blir desto ivrigare att kämpa, ju häftigare han ansättes av fienderna. Så bör även du slå din ovän tillbaka och vara ståndaktig, och du bör hava en förnuftig vilja att härda ut i det goda.

Men du slår djävulen, när du icke samtycker till frestelsen utan manligen står emot, i det du sätter ödmjukheten emot högmodet, återhållsamheten emot frosseriet. Du är ståndaktig, när du i hemsökelsen icke knotar mot Gud utan glatt tål allting, anser det vara en följd av dina synder och tackar Gud. Din vilja är förnuftig, när du icke åstundar belöning utom efter min vilja och helt antvardar dig i mina händer.

Det första goda - nämligen att slå ovännen tillbaka - hade icke Lucifer, ty denne lydde genast sin ingivelse, och så gjorde han ett fall, från vilket han ej kan upprättas, ty liksom han icke haft någon, som eggat honom till hans ondska, så skall han ej heller få någon, som upprättar honom. Det andra goda, nämligen ståndaktigheten, hade icke Judas, utan han förtvivlade och gick så och hängde sig. Det tredje goda, nämligen den goda viljan, hade icke Pilatus, ty denne hade en ivrigare vilja att behaga judarna och bevara sin egen heder än att befria mig.

Men det första goda, nämligen att slå ovännen tillbaka, hade min moder, som gav tillbaka alla de frestelser som djävulen hemsökte henne med, och slog honom igen. Det andra goda hade David, som var tålig under motgångarna och ej råkade i förtvivlan, när han föll. Det tredje goda, nämligen den fullkomliga viljan, hade Abraham, som lämnade sitt fosterland och t.o.m. offrade sin ende son. Dessa må du alltså efterlikna i mån av dina krafter.»