Sonen talar till bruden: »Var icke upprörd för dessa människors högfärd, vilken snart skall försvinna. Det finnes nämligen ett slags insekt, som kallas fjäril. Den har breda vingar och liten kropp. För det andra har den mångfaldiga färger. För det tredje flyger den högt på grund av sin tunnhet och lätthet. Men eftersom den har föga styrka i kroppen, faller den hastigt ned på det som ligger närmast, på stenar eller stockar. Detta slags insekt betecknar de högmodiga. De hava breda vingar och liten kropp, ty deras sinne sväller av högmod liksom en luftfylld blåsbälg.

De tro sig nämligen hava allt för sina egna förtjänsters skull, hålla sig för bättre och värdigare än andra och skulle gärna breda ut sitt namn över hela världen, om de kunde, men eftersom deras liv är kort som ett ögonblick, falla de, när de icke tänka det.

För det andra hava de högmodiga mångfaldiga färger liksom fjärilen, ty de högmodas över sina lemmars fägring, över sina rikedomar och sin börd, och de förändra sitt skick alltefter sitt högmods funder, men när de dö, äro de intet annat än stoft. För det tredje händer det de högmodiga, att de, när de stiga upp på högmodets högsta trappsteg, vådligt och på ett ögonblick falla ned och dö. Akta dig därför för högmodet, ty det drager undan Guds åsyn från människorna, och min nåd kan icke besöka den, som äges av högmodet.»