Sonen talar: »Den som vill må läsa skrifterna, och han skall då finna, att jag av en herde gjorde en profet och att jag fyllde ynglingar och fåkunniga med profetians ande. Men fastän icke alla mottagit mina frälsningsord, så ha likväl mina ord nått fram till de flesta, på det att min kärlek skulle bliva uppenbar. Likaledes utvalde jag icke lärda män utan fiskare till att förkunna evangeliet, på det att de icke skulle yvas över sin visdom och på det att alla skulle förstå, att liksom Gud är underbar och outrannsaklig i sig själv, så äro ock hans gärningar outgrundliga, och i de minsta verkar han det största.

Varje människa, som går efter världen för att fånga dess ära och tillfredsställa sin vällust, lägger en stor börda på sig. Se, jag vill berätta dig en liknelse om en man. Han gick med all sin åstundan efter världen, förvärvade sig ett stort namn i världen och lade den största syndabörda på sin rygg. Därför har han nu ett stort namn i helvetet; han har en stor börda till belöning och en framträdande plats i plågornas hemvist.

Till denna plats nedforo somliga före honom, somliga med honom, somliga efter honom. De foro ned före honom, som med hjälp och råd styrkte honom att utbreda sin ondska. Hans gärningars lön for ned med honom. Men de stego ned efter honom, som efterföljde hans exempel. Därför ropa de förstnämnda till honom liksom ur en strid, med orden: 'Emedan du har lytt våra råd, brinna vi i en hetare låga genom din närvaro. Fördenskull vare du förbannad och värd att upphängas där, varest repet icke brister men elden förbliver evärdligen.

Den värsta skam drabbe dig för ditt övermod och din ärelystnad!' Hans gärningar ropa och säga: 'Eländige, jorden kunde icke livnära dig med sin frukt; därför åtrådde du allting. Guld och silver förmådde icke mätta ditt begär; därför är du nu utblottad på allt. Levande korpar skola sarga din själ, som sönderslites och dock ej förgås, upplöses och dock lever beständigt.'

Men de, som nedforo efter honom, ropa: 'Ve dig, att du blev född! Din lusta skall för dig förvandlas till hat mot Gud, så att du icke vill tala ett enda ord, varav Gud skulle kunna hugnas. Liksom all hugnad, ljuvlig fröjd och outsäglig glädje finnes i kärleken till Gud och hedrandet av Gud (en glädje, som vi äro ovärdiga att njuta emedan vi följt dig), så hemsöke dig sorg och osämja genom djävlarnas sällskap, skam och vanära för din heder, eld för din begärelse, köld för din egenkärlek och ständig rolöshet för dina köttsliga njutningar. Och för det stora namn, som du ovärdigt burit, drabbe dig förbannelse, och för din ärofulla plats må du förvisas till den föraktligaste plats.' Se, sådana ting förtjäna de, som emot Guds förordning insnärjas i sådant, för att nu tala i en liknelse.»