Agnes talar till bruden och säger: »Kom, dotter, och sätt på dig denna krona, gjord av sju dyrbara stenar. Vad är kronan om icke tålamodets prövning, som smides av bedrövelser och av Gud prydes med smycken?

Den första stenen i kronan är jaspis. Den sattes i din krona av den, som smädligen sade dig, att han icke visste av vilken ande du talade, och att det vore nyttigare för dig att sitta och spinna som andra kvinnor än att disputera med stöd av skrifterna. Därför: liksom jaspis skärper synen och tänder glädje i själen, så skall Gud genom bedrövelsen tända glädje i din själ, upplysa förståendet av andliga ting och rena själen från oordnade böjelser. Den andra stenen är safir, och den sattes i din krona av den, som talade väl om dig i din närvaro men sedan baktalade dig.

Liksom safiren har himmelens färg och bevarar lemmarna friska, så prövar alltså människornas ondska den rättfärdige, så att han åstundar det himmelska, och bevarar själens lemmar, att den ej högmodas. Den tredje stenen är smaragd. Den sattes i din krona av den, som sade att du hade sagt det, som du i verkligheten varken tänkt eller talat. Därför: liksom smaragden är skör till sin natur men dock fager och av grön färg, så skall lögnen hastigt tillintetgöras, men den gör dock själen fager på grund av tålamodets belöning. Den fjärde stenen är pärla.

Den sattes i din krona av den, som i din närvaro smädade en Guds vän, över vars skymfande du bedrövades mera än över ditt eget. Därför: liksom pärlan är vit och vacker och lättar hjärtats pina, så leder kärlekens sorg in Gud i själen och tyglar vredens och otålighetens lidelser. Den femte stenen är topas. Den sattes i din krona av den, som talade bittra ting till dig och som du i gengäld gav välsignande ord. Därför: liksom topasen har guldets färg och bevarar kyskheten och fägringen, så är intet fagrare och välbehagligare för Gud än att man älskar den som kränker en och att man beder för sina förföljare. Den sjätte stenen är diamant. Den sattes i din krona av den, som tillfogade dig kroppslig skada, vilken du tåligt bar, i det du icke ville vanhedra den som skadat dig.

Därför: liksom diamanten icke krossas av hammarslag utan endast av bockars blod, så behagar det Gud att människan för hans skull glömmer och förgäter sin kroppsliga skada och alltid tänker på vad Gud gjort för människans skull. Den sjunde stenen är karbunkel. Den sattes i din krona av den, som gav dig falska nyheter, nämligen att din son Karl var död, vilket du tåligt bar, antvardande din vilja åt Gud. Därför: liksom karbunkeln lyser i huset och är det skönaste på ringen, så uppväcker den människa, som är tålig när hon mister något kärt, Gud till kärlek samt lyser och tjusar i helgonens åsyn såsom en dyrbar sten.

Förbliv därför ståndaktig, min dotter, ty ännu äro några stenar erforderliga för att utvidga din krona. Ty Abraham och Job blevo bättre och mera kända och frejdade genom prövningarna, och Johannes blev heligare genom det vittnesbörd han avlade för sanningen.»