Modern talar: »Det finns sju djur. Det första har stora horn, som det är högfärdigt över och som föranleder det att börja krig med andra djur. Det dör emellertid snart, ty på grund av de väldiga hornen kan det icke springa fort utan hindras av träd och busksnår. Det andra djuret är litet. Det har ett enda horn och därunder en dyrbar sten.

Detta djur kan icke fångas, men när det ser en jungfru, löper det rakt i famnen på henne och dödas så av henne. Det tredje djuret har inga leder, och därför står det ständigt och vilar vid ett träd. När jägaren ser detta, hugger han av trädet på mitten. Djuret söker sin vila på sedvanligt sätt, men när trädet faller över det, kan det infångas. Det fjärde djuret ser högst beskedligt ut och skadar ingen, varken med fötterna eller hornen.

Men var och en, som känner dess andedräkt, blir spetälsk, ty detta djur är av naturen alldeles spetälskt invärtes. Det femte djuret är överallt räddhågat och fruktar och misstänker försåt. Det sjätte djuret fruktar ingenting annat än sig självt. Om det ser sin skuggbild, springer det nästan till döds. Det önskar ständigt dväljas på mörka och lönnliga platser. Det sjunde djuret fruktar ingenting, icke ens döden, ty det känner icke döden förrän den kommer. Detta djur har fyra märkliga egenskaper. För det första känner det en outsäglig hugnad invärtes. För det andra bekymrar det sig icke för mat, ty det äter simpla ting från jorden. För det tredje står det aldrig utan springer ständigt. För det fjärde vilar det, t.o.m. medan det förflyttar sig, och rör sig i måttlig takt.

Det första djuret är att förlikna vid en man, som förhäver sig över sin värdighet men som, om han icke tager sig i akt, snabbt gripes, eftersom han är sen och tung att löpa i goda gärningar. Det andra djuret, som yves över den dyrbara sten det har under hornet, betecknar en man, som på grund av kyskhetens dyrbara sten förlitar sig på sig själv och har förmätna tankar om sig, som ej vill lyssna till förmaningar utan håller sig förmer än andra och som därför noga må akta sig, så att han icke snärjes av högmodet, som har en jungfrus ansikte men stinger dödligt.

Det tredje djuret, som icke har leder, är att förlikna vid en man, som saknar de andliga begärens leder och som därför, när han tror sig vila i trygghet, fångas i det som förlustar honom. Det fjärde djuret, som är alldeles spetälskt invärtes, betecknar en man, som är alldeles spetälsk av högmod och som därför smittar ned alla, som hålla med honom. - De tre följande djurens egenskaper skola i sinom tid uppenbaras. Ty det första av dessa djur är liksom Tomas fromt tvivlande och kan liknas vid en glättad, putsad kvadersten. Det andra djuret är såsom guld i elden och såsom en förgylld flöjt, förvarad i det yppersta fodral. Det tredje djuret är såsom en bemålad tavla, i stånd att förses med ädlare färger.

Om nu de lastbara män, som betecknas med de fyra förstnämnda djuren, omvända sig till mig, så skall jag skynda dem till mötes och lätta deras börda. Varom icke, skall jag till dem sända ett djur, som är snabbare än tigern och som skall förtära dem. Och, såsom det står skrivet, deras dagar skola bliva få, deras barn skola bliva faderlösa och deras hustrur änkor, och deras ära skall vändas i skam och vanära.»