Jag är lik den man, som skulle fara bort från världen och som överlämnade det bästa han hade åt sina käraste vänner. Så överlämnade jag, när jag skulle fara bort från världen, det som var kärast för mig, nämligen min lekamen, åt prästerna, vilka jag utvalt framför alla änglar och människor, och gav fem goda ting åt dem.

För det första min tro; för det andra två nycklar - till helvetet och himmelen; för det tredje, att de skulle göra en ängel av min ovän; för det fjärde, att de skulle inviga min lekamen, något som ingen ängel kan göra; för det femte, att de med händerna skulle handskas med min renaste lekamen.

Nu däremot handla de mot mig såsom judarna, vilka förnekade att jag uppväckt Lasarus och gjort andra underverk men i stället tillvitade mig att jag velat bliva konung, att jag förbjudit att betala skatt och sagt mig kunna återuppbygga templet på tre dagar. Så göra nu prästerna. De tala icke om mina underverk och förkunna icke min lära utan predika kärleken till världen och sin egen vällust och räkna det, som jag gjort för dem, såsom intet. För det andra hava de förlorat den nyckel, varmed de skulle öppna himmelriket för de elända; den däremot, varmed helvetet öppnas, den älska de, och den bevara de i en ren linneduk.

För det tredje göra de en orättfärdig man av den rättfärdige, en djävul av den enfaldige och en sargad av den, som var helbrägda, ty var och en, som kommer till dem med tre sår, han får ett fjärde av dem, och om man kommer till dem med fyra, går man ifrån dem med fem. När han sett prästernas dåliga exempel, får nämligen syndaren tillförsikt att synda, och han börjar skryta med den synd, som han förut ansåg sig böra blygas för. Därför ådraga de sig en större fördömelse än andra, ty de störta sig i fördärvet med sin levnad och skada andra med sitt exempel. För det fjärde borde de helga mig med sin mun, men i stället sälja de mig.

De äro sämre än Judas. Denne insåg ju sin synd och ångrade sig, fastän till intet gagn, men dessa säga och låtsa sig vara rättfärdiga. Judas bar synden tillbaka till köparna, men dessa bevara den till sitt eget bruk. Judas sålde mig innan jag återlöst världen, men dessa efter det att jag återlöst världen, och de känna ingen misskund med mitt blod, som ropar högre efter hämnd än Abels blod. Judas sålde mig endast för penningar, men dessa för allehanda handelsvaror, och de träda icke fram till mig, om de icke hoppas få vinning därav. För det femte handskas de med mig såsom judarna. Vad gjorde judarna? De hängde mig på korsets trä, men dessa sätta mig i press och pressa hårt.

Men nu skulle du kunna fråga mig, huru detta kan ske, när min gudom icke kan lida och ingen sorg eller plåga kan drabba Gud. Jo, genom sin vilja att förbliva i synden tillfoga mig prästerna sådan sorg och bitterhet, som om jag sattes i en press (om nu detta vore möjligt). Dessa präster ha nämligen två synder, liderlighet och vinningslystnad, och mellan dessa sätta de mig i press. Ja, de trycka mig hårt liksom i en press, när de, efter att kanske hava ångrat sig och efter att ha fullbordat gudstjänsten åter hava fast vilja att synda. De underhålla förbannade kvinnor och försätta dem på en trygg plats, på det att de måtte fullkomna sin begärelse, men mig tillbakavisa de.

Dem smeka de och med dem förlusta de sig, men mig, från vilken de stamma, vilja de icke se. Sen, o mina vänner, hurudana prästerna äro! Sen, mina änglar, hurudana de äro, vilka I tjänen! Om jag låge inför eder så som jag ligger på altaret inför dem, skulle ingen av eder våga beröra mig utan I skullen förskräckas. Men dessa förråda mig liksom tjuvar och förrädare; liksom skökor beröra de mig. De äro orenare än tjära och dock blygas de icke att nalkas mig, som är deras Gud och ärans Herre. Därför skola, liksom det sades till Israels folk: 'Sju plågor skola komma över eder', dessa sju plågor i sanning komma över prästernas.»