En uppenbarelse, som rör påven Urban och som Kristi brud hade i Rom angående bekräftandet av Frälsarens klosterregel och avlaten från kyrkan San Pietro in Vincoli, av Kristus beviljad åt Marieklostret i Vadstena.
Kapitel 137

Guds Son talar till bruden: »Den, som har ett trådnystan, varuti det bästa guld ligger dolt, upphör icke att nysta av, förrän han funnit guldet. När han funnit det, använder ägaren guldet till sin heder och nytta. Så är denne påve Urban ett guld, som är böjligt till goda ting, men han är omgiven av världsliga omsorger.

Gå därför och säg honom å mina vägnar: 'Din tid är kort. Statt upp och giv akt på hur de själar, som anförtrotts dig, skola frälsas. Jag har sänt dig den klosterregel, som bör stiftas och begynnas i orten Vadstena i Sverige och som framgått ur min egen mun. Nu vill jag, att du, som är min ståthållare på jorden, icke blott skall bekräfta den med din myndighet utan ock styrka den med din välsignelse. Jag har förestavat den och har utrustat detta kloster med andliga gåvor, i det jag förlänade det den avlat som kan vinnas i kyrkan San Pietro in Vincoli i Rom.

Du må alltså inför människor stadfästa, vad som är bestämt inför min himmelska härskara. Men om du begär ett tecken på att det är jag som talar detta, så har jag redan visat dig det, ty när du först hörde mina ord, blev din själ andligen tröstad vid mitt buds ankomst. Om du begär ytterligare tecken, skall det givas dig, men icke som åt profeten Jona.' Men du, min brud, vilken jag bevisat denna nåd, må veta, att om du ej kan få påvens brev och ynnest och hans insegel på beviljandet av denna avlat, såframt du ej betalar, så skall min nåd vara dig nog. Jag skall nämligen stadfästa och bekräfta mitt ord, och alla helgon skola vara vittnen därtill. Min moder skall vara dig ett insegel, och min Fader bekräftare, och min Ande skall hugsvala alla dem, som komma till ditt kloster.»