En person, som icke sov utan vakade och framhärdade i bön, blev hänryckt i anden. Och då tycktes alla hennes kroppskrafter försvinna, men hennes hjärta upptändes och jublade av kärlekens glöd, hennes själ kände hugsvalelse, hennes ande styrktes av någon gudomlig kraft, och hela hennes medvetande fylldes av andligt förstående. Hon fick då följande uppenbarelse.

Hon hörde nämligen en ljuvt klingande röst, som sade till henne: »Jag är den, som födde Guds Son, den sanne Guden Jesus Kristus. Jag hade förut sagt dig några ord, som skulle förkunnas för påven Urban, och nu vill jag även säga dig några, som skola skickas till påven Gregorius. Men på det att de må förstås bättre, skall jag säga dig dem i en liknelse. Föreställ dig, att en mild moder ser sin älskade son ligga naken och kall på marken utan att ha kroppskrafter till att resa sig. Av längtan efter modersvården och modersmjölken gråter han med klagande och kvidande röst.

Hon skyndar då dit, av öm kärlek och medömkan med sin son, och på det att han icke må förgås av köld, upplyfter hon honom genast med sin hulda moderliga hand, smeker honom sakta och vederkvicker honom milt med sitt brösts modersvärme samt livnär honom ljuvligen med sina spenars mjölk. Så vill jag, barmhärtighetens moder, göra med påven Gregorius, om han vill återvända till Rom och Italien med föresats att stanna där och med medlidandets suckar och tårar begråter de åt honom anförtrodda fårens själars eviga fördärv och deras skador och smärtsamma förluster samt föresätter sig att med ödmjukhet och med en herdes tillbörliga kärlek förnya Kyrkans tillstånd.

Då skall jag såsom en god moder upplyfta honom från marken såsom en kall och naken son, d. v. s. skilja honom och hela hans hjärta från all jordisk kärlek och all världslig böjelse, som är emot Guds vilja, samt ljuvt vederkvicka honom med moderlig värme, d. v. s. den kärleks värme, som finnes i mitt bröst. Jag skall ock mätta honom med min mjölk, d. v. s. min förbön, som är att förlikna vid mjölk. O, hur otaligt många äro icke de, som livnäras och ljuvligen mättas av min förböns mjölk! Med denna mjölk vill jag mätta honom, ty jag vill bedja för honom till Herren min Gud, som är min Son, att han värdigas förbarma sig och förena sin Helige Ande med samme påve Gregorii hjärteblod.

Då skall han så fullkomligt uppfyllas av sann mättnad, att han icke vill leva för något annat i denna världen än att med alla sina krafter föröka Guds ära, så långt det står i hans förmåga. Se, nu har jag visat honom den moderliga kärlek som jag skall bevisa honom, om han lyder, ty det är Guds vilja, att han flyttar sitt residens till Rom i all ödmjukhet. Och på det att han icke efteråt må ursäkta sig med okunnighet, så varnar jag honom med moderlig kärlek och förkunnar för honom, att om han icke lyder detta bud, så skall han utan tvivel få känna rättvisans ris, d. v. s. min Sons vrede, ty då skall hans liv förkortas och han skall kallas inför Guds domstol.

Då skall inga världsliga herrars makt kunna hjälpa honom, och läkarnas visdom och vetande skall ej gagna honom, och luften i hans fädernesland skall ej kunna förlänga hans liv, såsom han säger. Och om han skulle komma till Rom men icke göra det ovannämnda, så skall hans liv förkortas, och läkarna skola icke kunna hjälpa honom, och han skall ej få återvända till Avignon, där fäderneslandets luft kan gagna honom, utan han skall fastmer dö.»