Kristi styrkande ord till den i fruktan försatta bruden, att hon ej bör frukta för det hon ser och hör, ty det är av den Helige Ande, och huru djävulen betecknas med en huggorm och ett lejon och den Helige Andes tröst med en tunga, och på vilket sätt man bör bjuda djävulen motstånd.
Kapitel 14

Sonen talar: »Varför rädes du och bekymras däröver, att djävulen skall inblanda något i den Helige Andes ord? Månne du någonsin hört, att den, som lade sin tunga mellan tänderna på det vreda lejonet, bevarade den hel? Eller månne någon människa någonsin sugit ljuv honung ur huggormens stjärt? Ingalunda. Men vad är lejonet eller ormen om icke djävulen? Han är lejon genom sin ondska, orm genom sin slughet. Vad är tungan om icke den Helige Andes tröst?

Och vad är det att lägga tungan mellan lejonets tänder om icke att framsäga den Helige Andes ord (han som uppenbarade sig i tungoskepnad) för mänsklig ynnests och lovprisnings skull? Den som alltså talar Guds lov för att behaga människor, han skall förvisso sargas och bedragas av djävulen, ty hans ord framgå icke, ehuru de äro Guds, av Gudskärlekens mun, och tungan, nämligen den Helige Andes tröst, borttages från honom. Men den, som intet åstundar förutom Gud, för honom är allt världsligt plågsamt, och hans kropp åstundar icke att se eller höra något annat än det som tillhör Gud, och hans själ fröjdas i den Helige Andes ingjutelse.

En sådan människa kan icke bedragas, ty den onde anden viker för den gode och vågar icke närma sig honom. Men vad betyder det att suga honung ur huggormens stjärt om icke att hoppas vinna den Helige Andes tröst av djävulens ingivelser, vilket dock ingalunda kan ske, emedan djävulen hellre läte sig dödas tusen gånger än han gåve själen ett enda tröstande ord, som kunde gagna henne för det eviga livet. Frukta alltså icke! Gud, som började det goda hos dig, skall nämligen föra det till ett gott slut.

Du må dock veta, att djävulen är såsom en jakthund, lössläppt ur kopplet; när han ser, att du icke har den Helige Andes ingjutelse, springer han till dig med sina frestelser och ingivelser, men om du sätter något hårt emot honom, som vållar hans tänder smärta eller täpper till munnen på honom, så skall han genast springa ifrån dig och icke skada dig. Vad är nu det hårda, som man bör sätta emot djävulen, om icke den gudliga kärleken och lydnaden för Guds bud? Om djävulen ser detta vara fullkomligt i dig, då värka genast hans tänder, d. v. s. hans vilja och bemödande gäckas, emedan han ser, att du hellre vill lida alla vedermödor än handla emot Guds bud.»