Lov vare Gud för all hans kärlek och tjänst! Och heder vare den allra heligaste Maria, hans dyra, jungfruliga moder, för det medlidande som hon känner för alla, vilka hennes Son återlöst med sitt kostbara blod! Helige fader, det hände en person, som I väl kännen, att medan hon vakade i bön, kände hon hela sitt hjärta upptändas av gudomlig kärleksglöd och av någon besökelse av den Helige Ande.

Hon hörde då en röst, som sade till henne: »Lyssna, du som ser andliga ting, och framsäg det, som nu befalles dig, och skriv till påven Gregorius de ord, som du nu hör! Jag, som talar med dig, är hon, som det behagade Gud att utvälja till sin moder; han tog mänsklig kropp av mitt kött. Denne min Son gjorde ett stort barmhärtighetsverk med påven Gregorius, när han genom mig lät säga honom sin allraheligaste vilja, som jag tydligt kungjort för honom i den förra uppenbarelse, som skickats honom. Och detta har snarare skett på grund av Guds vänners böner och tårar än några förtjänster hos honom.

Jag och djävulen, hans ovän, ha haft en svår kamp om honom. Ty jag har i ett annat brev förmanat samme påve Gregorius, att han skyndsamt må begiva sig till Rom eller Italien med ödmjukhet och gudlig kärlek och att han därstädes må uppsätta sin tron och helt förbliva där ända till sin död. Men djävulen och några av påvens egna rådgivare ha rått honom att dröja och att stanna kvar i de trakter där han nu är, och detta på grund av köttslig kärlek och även på grund av köttsliga fränders och vänners världsliga förnöjelse och hugnad. Och därför har djävulen nu bättre rätt och tillfälle att fresta honom, ty han har mera lytt djävulens och köttsliga vänners råd än Guds och min vilja.

Men emedan påven önskar få fullständigare förvissning om Guds vilja, är det rättvist, att denna hans önskan tillfredsställes. Han må alltså vara fullständigt övertygad om, att det som nu skall sägas är Guds vilja, nämligen att han utan dröjsmål själv kommer till Italien eller Rom och utan uppskov gör så, ja att han skyndar sig att komma och att han i instundande mars månad eller senast i början av april personligen må vara anländ till nämnda stad eller Italiens land, såframt han någonsin vill hava mig till moder.

Men om han icke lyder denna maning, så må han i sanning veta, att han aldrig mera i denna världen skall besökas av en sådan tröst, nämligen någon annan besökelse eller uppenbarelse av mig. Och efter sin död skall han inför den gudomliga rättvisan stå till svars för att han icke velat lyda Guds bud. Men om han lyder maningen, då skall jag även infria det, som jag lovat i den uppenbarelse, vilken först skickats honom av mig.

Jag tillkännager även för samme påve, att freden aldrig skall bliva så fast och trygg i Frankrike, att dess inbyggare i någon mån kunna glädja sig åt fullständig säkerhet och endräkt, förrän landets folk blidkat Gud, min Son, genom några stora verk av fromhet och ödmjukhet; det har ju hittills retat honom till harm och vrede genom sina många onda verk och kränkningar. Fördenskull må han veta, att den resa eller vallfärd, som dessa väpnare, stammande från de ondas onda samhällen, vilja företaga till min Sons heliga grav, icke mera behagar samme min Son, den sanne Guden, än det guld, som Israels folk kastade i elden och varav djävulen alstrade en metallkalv, ty högmod och girighet bor hos dem. Om de hava någon vilja att gå till nämnda grav, så är det snarare av högmod och av penningbegär än av kärlek till Gud och för att hedra honom.»
Efter dessa ord försvann synen.

Sedan sade Guds moder ytterligare till mig: »Säg vidare till min biskop, eremiten, att han tillsluter detta brev och förseglar det samt sedan på ett annat papper skriver en kopia därav och visar denna öppna kopia för abboten, som är påvens nuntie, och för greven av Nola, så att de må läsa den och veta vad som står däri. Sedan de läst den, må han giva dem nämnda, med sigill förseglade brev, vilket de utan dröjsmål må sända till påven Gregorius. Men den öppna kopian må han icke giva dem, sedan de läst den, utan jag vill, att han inför deras ögon skall riva den i stycken, ty liksom det brev, som är ett enda, rives i många små stycken, så skola, om påven icke på angiven tid och angivet år kommer till Italien, Kyrkans länder, som nu äro underkastade en enda i lydnad och lyda denne, söndras i flera delar i ovännernas händer.

Och du kan vara försäkrad om att till förökande av denne påves bedrövelse skall han icke blott höra utan även med sina ögon se att det är sant vad jag säger, och han skall icke med hela handen av sin makt kunna återföra Kyrkans nämnda länder till det forna tillståndet av lydnad och fred. Dessa ord, som jag nu säger dig, skola ännu icke omtalas eller nedskrivas för denne abbot, ty sädeskornet ligger fördolt i jorden ända till dess det kan spira upp som ett ax.»