Helige fader! Den person, som Ers helighet väl känner, vakade i bön, och när hon då var i extatisk betraktelse, såg hon i anden en tron. På den satt en man av obeskrivlig skönhet, en herre av omätlig makt. Runt omkring tronen stod en stor mängd helgon och en oräknelig härskara av änglar. På något avstånd från honom, som satt på tronen, stod en biskop, klädd i biskoplig skrud och prydnad. Herren, som satt på tronen, talade till mig och sade: »Mig är given all makt i himmelen och på jorden av min Fader. Och fastän det förefaller dig, som om jag talade med en enda mun, så talar jag dock icke ensam, utan Fadern talar jämte mig och likaså den Helige Ande; vi tre personer äro ett i gudomens substans.»

Sedan talade han till biskopen och sade: »Hör, påve Gregorius XI, de ord, som jag talar till dig, och giv noga akt på det som jag säger dig. Varför hatar du mig så? Varför är din dristighet och förmätenhet så stor emot mig? Din världsliga kuria plundrar ju min himmelska kuria. Du, övermodige, berövar mig mina får, och du tager orättmätigt bort de kyrkliga gods, som äro mina egna, och min Kyrkas underlydandes gods, för att giva dem åt dina jordiska vänner.

Du bemäktigar dig även på orättfärdigt vis gods ifrån mina fattiga och giver och fördelar dem, opassande nog, bland dina rika. Alltför stor är din dristighet och förmätenhet, då du så tanklöst inträder i min gård och icke har försyn för det, som är mitt eget. Vad har jag gjort med dig, Gregorius? Jag har tåligt låtit dig stiga upp till den högsta biskopsvärdigheten, och jag har förkunnat dig min vilja, genom brev, vilka på gudomlig uppenbarelse sänts dig från Rom och i vilka jag förmanat dig till din själs frälsning och förutspått din stora förlust. Hur lönar du mig nu för så stora välgärningar?

Varför låter du i din kuria det största övermod, en omättlig penninglystnad, en mig förhatlig kättja och den avskyvärda simoniens usla fördärv härska? Dessutom rövar du bort otaliga själar ifrån mig. Ty nästan alla, som komma till din gård, sänder du till Gehennas eld, därför att du icke noggrant ger akt på vad som hör till min gård, du som är mina fårs föreståndare och herde. Det är din skuld, att du icke klokt ger akt på det, som skall göras och förbättras till dessas andliga välfärd. Och ehuru jag enligt det sagda kunde fördöma dig enligt min rättvisa, så förmanar jag dig likväl ännu en gång för din själs välfärds skull, ja jag uppmanar dig att du så snart som möjligt kommer till ditt residens i Rom. Tiden må du själv bestämma närmare.

Du må dock veta, att ju längre du dröjer, desto mer skall din själ förlora därpå och alla dina dygder förminskas. Och ju fortare du kommer till Rom, desto snabbare skall du tillväxa i dygder och den Helige Andes gåvor samt upptändas av min kärleks gudomliga eld. Kom alltså, och dröj icke! Kom icke med ditt sedvanliga högmod och din världsliga ståt utan med ödmjukhet och brinnande kärlek.

Och sedan du så kommit, må du utrota, fördriva och förjaga alla laster från din kuria. Avlägsna även de köttsliga och världsliga vännernas råd ifrån dig och följ i ödmjukhet mina vänners andliga råd. Skrid alltså fram och frukta icke, stå manligen upp och ikläd dig förtröstansfullt styrkan, grip dig an med att förnya min Kyrka, som jag återlöst med mitt eget blod, så att hon må förnyas och andligen återföras till sitt forna heliga tillstånd, ty nu vördas snarare ett glädjehus än min heliga Kyrka.

Men om du icke lyder denna min vilja, så kan du vara övertygad om, att du inför hela mitt himmelska hov skall dömas skyldig med en sådan dom och en sådan andlig rättvisa, varmed en prelat, som skall avsättas, timligen dömes och straffas, i det han offentligen avklädes ärans heliga biskopsskrud med skymf och förbannelse och höljes med skam och vanära. Så skall jag ock göra med dig. Ty jag vill förvisa dig från den himmelska gården, och allt, som nu är dig till fred och heder, skall bliva dig till förbannelse och evärdlig skam. Och varenda en av helvetets djävlar skall gripa ett stycke av din själ, ehuru den är odödlig och oförstörbar, och i stället för med välsignelse skall du fyllas med evig förbannelse.

Så länge jag tål dig, som är olydig mot mig, så länge skall du ha framgång. Men, min son Gregorius, jag uppmanar dig ännu en gång, att du ödmjukt må återvända till mig och lyda mitt, din Faders och Skapares, råd.

Ty om du på nämnda sätt är lydig mot mig, så vill jag mottaga dig såsom en huld fader. Skrid alltså manligen fram på rättvisans väg, och det skall gå dig väl. Förakta icke den som älskar dig, ty om du lyder, skall jag visa dig barmhärtighet och välsigna dig, och jag skall även kläda dig och pryda dig med den sanne påvens dyrbara biskopskläder, ja kläda dig med mig själv, så att du skall bliva i mig och jag i dig, och du skall bliva förhärligad i evighet.»
Efter denna syn och dessa röster försvann visionen.