Vår Herre Jesus Kristus sade mig, o herre biskop, att jag skulle skriva nedanstående ord till eder och att I skullen visa dem för påven. »Påven begär ett tecken. Säg honom, att fariséerna begärde ett tecken. Jag svarade dem, att liksom Jonas var i fiskens buk tre dagar och tre nätter, så låg jag, Jungfruns Son, tre dagar och tre nätter död i jorden men uppstod från de döda och uppsteg till min härlighet.

Så skall denne påve Gregorius såsom tecken mottaga min förmaning, att han må frälsa själarna. Han må alltså i gärning göra det som länder till min heder, arbeta på att själarna månde frälsas och på att min Kyrka måtte återställas i sitt forna skick och komma i ett bättre tillstånd; då skall han få erfara den eviga hugsvalelsens tecken och frukt. Han skall ock få ett annat tecken: att om han icke lyder mina ord och kommer till Italien, så skall han icke blott förlora det timliga utan även det andliga och känna hjärtesorg så länge han lever, och ehuru hans hjärta stundom synes hava lättnad, så skola dock samvetsagget och den inre bedrövelsen förbliva hos honom.

Det tredje tecknet, att jag, Gud, talar underbara ord genom en kvinna, till vad ändamål sker detta om icke till själarnas frälsning och nytta och på det att de onda må förbättras och de goda må bliva än bättre? - Angående osämjan mellan påven och Barnabò svarar jag, att den är mig övermåttan förhatlig, ty oräkneligt många själar taga skada därav. Därför önskar jag, att endräkt måtte uppstå. Ty även om påven skulle bli fördriven från sitt påvedöme, så vore det bättre, om påven ödmjukade sig och åstadkomme endräkt, när tillfälle bjudes, än att så många själar skola förgås och drabbas av den eviga fördömelsen. Angående det franska konungarikets förbättring skall han icke få besked, förrän han personligen kommer till Italien.

Liksom det förhåller sig med en tvärbjälke, på vilken det hänger ett rep, vilket oräkneligt många draga åt ett håll men endast en åt det andra hållet, så är det med själarnas fördömelse - den är ju uppenbar, och många, många arbeta på den. Därför må denne påve fästa sin blick på mig allena; fastän alla avråda honom från att komma till Rom och hindra honom så mycket de kunna, må han förtrösta på mig allena, och jag skall hjälpa honom, och ingen skall få makt över honom. Men liksom fågelungarna i boet resa sig, ropa och fröjdas, när modern nalkas, så skall jag glatt komma honom till mötes, uppresa honom och hedra honom till själ och kropp.»

Vidare sade Herren: »Emedan påven tvekar, huruvida han bör komma till Rom för att återställa freden och reformera min Kyrka, så förklarar jag det vara min vilja, att han kommer nu till hösten, och kommer för att stanna. Och han må även veta, att han icke kan göra något, som är mig kärare, än att komma till Italien.»