Den vision, som Kristi brud hade angående domen över en avliden påves själ.
Kapitel 144

Bruden såg likasom en biskopsgestalt, iklädd skapulär och stående i ett hus, vilket var bestänkt av smuts från gatorna. Taket i detta hus tyngde nästan ned på denna persons huvud. Och svarta negrer, försedda med krokar och andra skadegörande verktyg, omgåvo huset, men de förmådde icke vidröra personen i fråga, ehuru de injagade stor skräck i honom. Och jag hörde då en röst, som sade till mig: »Detta är den påves själ, som du kände till.

Huset betecknar hans andliga vedergällning. Ty han behandlade några världsliga ting, och därför är hans vedergällning ännu icke lysande klar, så länge han renas i skärselden och tvages ren av andliga böner och av Guds kärlek. Att taket nästan trycker ned hans huvud, det är ett tecken på ett mysterium, ty taket betecknar kärleken till Gud. Den är desto större, ju vidare och högre själen är för det andliga och för nitälskan för Gud.

Men emedan dennes själ brann av kärlek till några världsliga gärningar och helst följde sin egen vilja, därför är det tak, som är ljust och högt för Guds utvalda, trångt för honom, tills det höjes upp genom Guds Sons blod och det himmelska hovets förmedling. Att själen är iklädd skapulär, det är ett tecken på att han sökte följa munkarnas liv, dit hans kallelse drogs, men han bemödade sig icke så mycket, att han skulle kunna tjäna som exempel för dem som förkovra sig och som föredöme för de fullkomnade. Men nu är det dig tillåtet att veta tre ting om de gärningar som han gjorde i sitt liv och för vilkas skull han nu lider straff.

Det första är, att han begick en olydnad mot Gud och sitt samvete, över vilken han kände ånger och samvetsagg. Det andra är, att han skänkte dispens åt somliga av köttslig kärlek, i det han följde sin egen vilja. Det tredje är, att han underlät något för att icke såra dem som han höll av men som han hade kunnat tillrättavisa. Dock må du veta, att denna själ icke hör till dem, som farit ned till helvetet, och icke heller till dem, som drabbats av de svåraste skärseldsstraffen, utan till dem, som dagligen skynda närmare fram mot åsynen av den allsmäktige Gudens majestät, för att njuta hans nåd.»