Guds Son talar: »Du undrar, varför du hört Guds hedervärde vän hemsökas av bedrövelse men Guds ovän, som du trott böra plågas, vara hedrad, såsom det sagts dig i en annan gudomlig syn. Jag svarar dig: mina ord måste förstås både andligen och lekamligen. Vad är världslig bedrövelse om icke en förberedelse och en upphöjelse till kronan? Och vad är världslig lycka för den man, som missbrukar nåden, om icke ett nedstigande till fördärvet? Sålunda innebära bedrövelser i världen en sann upphöjelse till livet, men att hava framgång i världen betyder för en orättfärdig människa ett verkligt nedstigande till helvetet. Därför vill jag, för att styrka ditt tålamod med lärdomen av Guds ord, säga dig en liknelse.

Det var en moder, som hade två söner. Den ene var född i ett mörkt fängelse och hade icke sett eller känt något annat än mörkret och modersmjölken. Den andre däremot var född i en liten stuga, njöt mänsklig kost, vilade i en säng och betjänades av en sköterska. Till den, som var född i fängelset, sade modern: 'Min son, om du vill gå ut ur fängelset, skall du få en läckrare kost, en mjukare säng och en tryggare vistelseort'. När gossen hörde detta, gick han ut, ty om modern hade utlovat högre ting, såsom goda hästar, elfenbenshus eller mycket tjänstefolk, så hade han ej trott det - han kände ju endast mörkret och modersmjölken.

Så lovar ock Gud stundom små ting, varmed han menar större ting, på det att människan genom det timliga må lära sig att tänka på det himmelska. Till den andre sonen sade däremot modern: 'Min son, vad gagnar det dig att dväljas i denna usla hydda? Hör mitt råd, ty det skall lända dig till gagn! Jag vet två städer. I den ena hava invånarna oändlig och outsäglig glädje samt heder utan gräns. I den andra hava kämpar stridsövning, och alla de, som kämpa, bliva konungar, och alla de, som besegras, segra.' Gossen hörde detta och gick ut på valplatsen.

Han gick tillbaka hem och sade till modern: 'Jag såg en sällsam lek på valplatsen. Somliga kastades till marken och trampades ned, andra berövades sina kläder och sårades; dock tego alla och lekte, och ingen lyfte huvud eller hand emot dem, som slogo ned honom.' Modern svarade: 'Den stad, som du sett, är endast en förstad till ärans stad. I denna förstad vill Herren utröna, vilka som äro lämpliga att inträda i ärans stad. Dem, som han ser vara tapprast i striden, dem skall han kröna ärofullast i härligheten. Fördenskull finnas i denna stad sådana, som skola pröva dem, vilka skola krönas i härligheten.

Du såg de kullkastade berövas sina kläder, såras och dock tiga, och detta skedde därför att våra kläder blivit fläckade i vår mörka hydda; för att de skola bliva rena, är stor kamp och möda av nöden.' Gossen svarade: 'Hårt är det att nedtrampas och dock tiga; bättre synes det mig vara att återvända till min hydda'. Modern sade till honom: 'Om du stannar i vår hydda, skola i vårt mörker och i vår smuts maskar och ormar alstras; du skall förfäras av att höra deras ljud, deras bett skall komma all din kraft att domna, och deras sällskap skall komma dig att önska, att du aldrig blivit född'. Gossen hörde detta och åstundade ett lekamligt gott, ehuru modern hade menat det på andligt sätt; han blev allt modigare, och dag för dag växte hans längtan att vinna kronan.

Så gör även Gud. Ty han utlovar och beskär stundom timliga ting, ja han utlovar köttsliga ting, varmed han förstår andliga, på det att själen genom de mottagna gåvorna må uppväckas till gudlig nitälskan och ödmjuka sig genom den andliga förståelsen, så att hon ej blir inbilsk och förmäten. Så gjorde Gud med Israels barn. Ty först lovade och gav han dem timliga ting, och han gjorde även undergärningar med dem, på det att de därigenom skulle undervisas att förstå det osynliga och andliga.

Sedan deras förstånd tillägnat sig en större kunskap om Gudomen, talade Gud genom profeterna dunkla och svårbegripliga ord och blandade några tröstande och glädjerika därmed, i det han lovade folket att de skulle få återvända till sitt fädernesland och njuta en evärdlig fred och att de skulle kunna återuppbygga det grusade. Ehuru det köttsliga folket förstod och ville äga allt det utlovade på köttsligt vis, visste och bestämde dock Gud på förhand, att somt skulle fullbordas på köttsligt, somt på andligt sätt.

Men nu kan du fråga: 'Varför har ej Gud, för vilken alla tider och stunder äro bekanta, tydligt och i rätt tid förutsagt allt, och varför har han stundom sagt ett och menat ett annat?' Jag vill svara dig. Israels folk var köttsligt, åstundade endast det köttsliga och kunde endast förstå det osynliga genom det synliga. Därför behagade det Gud att på många sätt undervisa sitt folk, så att de, som trodde på hans löften, skulle krönas desto ärofullare för sin tros skull, de, som gjorde framsteg i det goda, skulle bliva desto ivrigare, de tröga skulle upptändas av desto större nitälskan för Gud, överträdarna skulle upphöra att synda mera, de betungade tåligare skulle bära sina vedermödor, de arbetande gladare skulle hålla ut och de väntande krönas desto ärofullare för att de hållit fast vid det dunkla löftet.

Ty om Gud åt de köttsliga lovat endast andliga ting, så hade de alla tröttnat i kärleken till det himmelska. Och om han endast lovat köttsliga ting, vad skillnad hade det då varit mellan människan och djuren? Men på det att den dödliga människan rättfärdigt skulle styra och behärska sin kropp, gav den milde och vise Guden henne kroppsliga ting; för att hon skulle åtrå det himmelska, visade han välgärningar och himmelska underverk; för att hon skulle frukta att synda, visade han sina förfärliga domar och ingivelser genom onda änglar, och på det att på samma gång löftenas upplysare och vishetens givare skulle bidas och åstundas blandade han dunkla och förbryllande ting med de tröstande.

Så visar Gud ännu i dag andliga tecken genom kroppsliga liknelser, och när han talar om timlig heder, menar han andlig, på det att allt lärarskap må tillerkännas Gud allena. Ty vad är världslig ära annat än vind, möda och den gudomliga hugnadens förminskning? Vad är bedrövelse annat än en övning i dygd? Och att lova världslig ära åt den rättfärdige, vad är det om icke att förhindra ett andligt gott? Att lova världslig bedrövelse, vad är det om icke ett läkemedel mot en svår sjukdom?

Därför, min dotter, kunna Guds ord förstås på mångfaldigt sätt, men man kan fördenskull icke skönja någon föränderlighet hos Gud, utan hans vishet må beundras och fruktas. Ty liksom jag genom profeterna sade många ting på kroppsligt sätt, vilka också fullkomnades kroppsligen, så sade jag ock mycket på kroppsligt sätt, som fullkomnades eller skulle förstås på andligt sätt. Så gör jag även nu, och när dessa ting hända, skall jag säga dig deras orsak.»