Jungfruns förmanande ord till dottern om vilka dygdiga gärningar, son förtjäna det eviga livet och vilka som icke göra det, och om lydnadens yppersta förtjänst.
Kapitel 26

Trädet har många blommor, men alla hinna icke fullkomnas. På samma sätt finns det många dygdiga gärningar, men alla förtjäna dock icke himmelsk lön, såframt de icke ske med klokhet. Ty att fasta, bedja och besöka helgonens orter, det är dygdiga gärningar, men om de icke göras med det sinnelaget, att människan tror sig komma till himmelen med sin ödmjukhet, anser sig vara en i allt onyttig tjänare och har klokhet i allt vad hon gör, så gälla de föga för evigheten. Föreställ dig två män. Den ene är under lydnad, den andre har sin fria vilja. Om den, som är fri, fastar, skall han hava enkel lön.

Men om den, som är under lydnad, äter kött på en fastedag enligt regelns förordning och på grund av lydnad men dock hellre skulle fasta, såframt icke lydnadsplikten talade däremot, så skall denne få tvåfaldig lön, en för sin lydnads skull och en för att han försakade sin egen önskan och icke fick sin vilja uppfylld. Fördenskull må du vara såsom en brud, vilken iordningställer bröllopshuset innan brudgummen kommer; för det andra må du vara såsom en moder, vilken gör kläderna färdiga innan barnet födes, för det tredje såsom ett träd, vilket bär blommor innan frukterna komma, för det fjärde såsom ett rent käril, som innan drycken hällts i gjorts lämpligt att mottaga den.»