Modern talar: »Det finnes ett ordspråk bland eder, som lyder: 'Med sådant kan du driva mig ur landet'. Så säger jag ock nu. Det fins ingen så stor syndare i världen, att jag icke (om han blott säger i sitt hjärta, att min Son, allas Skapare och Återlösare, är av honom innerligt älskad i hjärtat) genast är beredd att komma till honom, såsom en kärleksfull moder till sin son, omfamnande honom och sägande: 'Vad behagar dig, min son? Och han månde ha gjort sig skyldig till helvetets djupaste pina - om han blott vore villig att icke bekymra sig om världens heder eller köttets begärelse och lystnad, som Kyrkan fördömer, och icke åstundade något annat än sitt uppehälle allena, så skulle han och jag snart sämjas väl.

Säg alltså till honom, som skriver lovsången till mig, icke för sitt eget beröm eller för sin egen belöning utan till dens lov, som är värd allt lov för alla sina gärningars skull, att liksom världens furstar giva timlig belöning åt sina lovprisare, så skall jag andligen belöna honom. Ty liksom en enda stavelse har många noter över sig, så behagar det Gud att i himmelen giva kronor åt honom för varje stavelse som är i sången, och det skall sägas om honom: 'Se, lovsjungaren kommer, han som komponerat en sång utan tanke på timligt gott, endast för Guds skull'.»