Sonen talar: »Dotter, huru förhåller sig världen numera?»
Hon svarar: »Såsom en öppnad säck, till vilken alla löpa, och såsom en man, som löper men ej bekymrar sig om vad som skall hända efteråt».

Herren svarade: »Därför är det rättvist, att jag går med min plog över världen, över hedningar och kristna. Jag skall varken skona gammal eller ung, fattig eller rik, utan var och en skall dömas såsom han förtjänat, och var och en skall dö i sin synd, och huset skall stå kvar tomt utan invånare. Och dock skall jag ännu ej bringa det till fullbordan.»

Hon svarade: »O Herre, vredgas icke, om jag talar. Sänd några av dina vänner för att förmana dem och varna dem för faran.»

Och Herren sade: »Det står skrivet, att den rike mannen i helvetet, som misströstade om sin egen frälsning, bad, att någon skulle skickas för att varna hans bröder, på det att icke även de måtte förgås. Men han fick det svaret: 'Ingalunda må detta ske. De hava ju Moses och profeterna; av dem kunna de lära sig.' Sammalunda säger jag nu: de hava evangelierna och profeternas utsagor, de hava kyrkolärarnas ord och exempel, de hava förstånd och förnuft; allt detta må de alltså använda, så skola de bliva frälsta. Ty om jag skickade dig, skulle du icke kunna ropa så högt, att du hördes. Om jag skickade mina vänner, äro de så få, att de knappt skulle höras, om de ropade. Dock skall jag skicka mina vänner till dem, som det behagar mig att skicka dem till, och de skola bereda vägen för Gud.»