Sonen talar: »Varför blir du så munter till sinnes av glada drömmar och så betryckt av sorgsna drömmar? Har jag icke sagt dig, att djävulen är avundsam och att han utan Guds tillåtelse icke kan göra mera än ett strå framför dina fötter? Jag har även sagt dig, att han är lögnens fader och uppfinnare och att han blandar någon sanning i alla sina osanningar. Fördenskull säger jag, att djävulen icke sover utan går omkring för att finna något tillfälle att bringa dig på fall. Därför må du akta dig, så att djävulen, som genom sitt fina vetande utröner det inre genom de yttre rörelserna, icke må bedraga dig.

Ty stundom tillsänder han ditt hjärta glada drömbilder, på det att du må känna fåvitsk glädje; stundom sorgsna, på det att du i ditt missmod må underlåta något gott, som du skulle kunna göra, och bliva olycklig och sorgefull, redan innan bedrövelsen kommer. Stundom ingiver djävulen också det hjärta, som är bedraget och som vill behaga världen, många falska ting, varigenom många bedragas, såsom det gått med de falska profeterna. Och detta händer den människa, som älskar något annat högre än Gud.

Det händer sålunda, att mycket sant påträffas bland många falska ord, ty djävulen skulle aldrig kunna bedraga, om han icke blandade sanning med falskheten. Att så är fallet, fick man ju ett vittnesbörd om genom den djävulsbesatte, som du såg: fast han bekände, att endast en är Gud, visade dock hans oblyga åtbörder och hans övriga uttalanden, att djävulen bodde i honom. Men nu skulle du kunna fråga, varför jag tillåter djävulen att ljuga. Jag svarar: detta har jag tillåtit och tillåter för folkets och prästernas synders skull; de ville nämligen veta det, som Gud icke ville att de skola veta, och önskade vinna framgång, när Gud såg att detta icke lände till deras frälsning.

Fördenskull tillåter Gud för syndernas skull mycket, som ej skulle hända, om människan icke missbrukade nåden och sitt förnuft. Men de profeter, som icke åstundade något annat än Gud och icke ville tala Guds ord annat än för Guds skull, de bedrogos icke utan talade sanningens ord och älskade dem. Men ehuru icke alla drömmar böra beaktas, böra dock icke alla försmås. Ty stundom ingiver Gud även de onda människorna goda ting och uppenbarar deras hädanfärd, på det att de må upphöra med sina synder. Stundom ingiver han även de goda goda ting i drömmen, på det att de må förkovras i Gudskärlek.

Därför må du, så ofta något sådant händer dig, ej låta ditt hjärta giva akt därpå, utan överväg det och bedöm det med hjälp av dina visa andliga vänner eller uteslut det ur ditt hjärta, som om du ej hade sett det, ty den som förnöjes i sådant, blir ständigt bedragen och bedrövad. Stå alltså fast i din tro på den heliga Treenigheten, älska Gud av hela ditt hjärta, var lydig såväl i motgång som i medgång, sätt dig icke framför någon i dina tankar, räds även när du gör väl, tro icke att du är klokare än andra, antvarda hela din vilja åt Gud och var beredd till allt som Gud vill! Då behöver du ej frukta drömmar, ty om de äro glada, må du ej tro dem eller åstunda dem, såframt du ej kan märka att de beteckna Guds heder, och om de äro sorgsna, må du ej bedrövas utan helt anförtro dig åt Gud.»

Sedan talade modern: » Jag är barmhärtighetens moder, som bereder kläder åt den sovande dottern, mat åt den dotter som kläder sig och kronan och allt gott åt den arbetande dottern».