Guds Son talade: »Rädes icke, min dotter! Denna sjuka kvinna skall icke dö, ty hennes gärningar behaga mig.» När hon dött, sade Guds Son ånyo: »Se, dotter, det är sant vad jag sade dig. Hon är icke död, ty hennes ära är stor. Skilsmässan mellan kropp och själ hos de rättfärdiga är nämligen endast en sömn, ty de vakna till det eviga livet. Däremot kan man tala om död, när själen, skild från kroppen, lever i en evig död. Förvisso giva icke många akt på det kommande och önska dö en kristlig död. Vad är nu en kristlig död om icke att dö såsom jag dött, oskyldigt, villigt och tåligt? Månne jag fördenskull är värd att föraktas, att min död var föraktlig och hård?

Eller äro mina utvalda dåraktiga därför att de tålde föraktliga ting, eller ville lyckan eller verkade stjärnornas gång detta? Ingalunda. Utan jag och mina utvalda, vi tålde hårda ting för att vi genom ord och exempel skulle visa, att vägen till himmelen är hård, och för att man flitigt skulle tänka: 'hurudan rening måste icke de onda få, om de utvalda och oskyldiga lidit så svårt?' Alltså må du veta, att den människan dör föraktligt och illa, som levat tygellöst och dör i viljan till synd; som har framgång i världen och önskar att han måtte leva längre men glömmer att tacka Gud. Men den, som älskar Gud av hela sitt hjärta och plågas oskyldigt med en föraktlig död eller betungas av en lång sjukdom, han lever och dör saligt, ty en bitter död förminskar synden och syndens straff och ökar belöningens krona.

Se, jag påminner dig nu om två, som dogo en enligt mänsklig uppfattning smädlig och bitter död men som icke hade blivit frälsta, såframt de icke genom min stora barmhärtighet erhållit en sådan död. Men emedan Herren icke straffar de i hjärtat förkrossade två gånger, därför kommo de till kronan. Fördenskull böra Guds vänner icke bedrövas, om de plågas timligen eller om de dö en bitter död, ty det är saligast att sörja en stund och hava bedrövelse i världen, på det att man icke må komma till en svårare skärseld, varifrån det ej finns någon flykt och varest det ej är tid att arbeta.»