Modern talar: »Gå till honom, som har avlösningens ämbete. Hur spetälsk dörrvaktaren än må vara, kan han dock öppna dörren lika väl som en frisk, såframt han har nycklarna. Så förhåller det sig även med avlösningen och altarets sakrament: hurudan prästen än må vara, kan han lösa från synderna, om han lagenligt besitter avlösningens ämbete. Därför bör ingen försmås. Dock förutsäger jag dig två ting. Det ena är, att han icke skall få vad han köttsligen älskar och åstundar. Det andra är, att hans liv skall hastigt lyktas. Och liksom myran, som dag och natt släpar på ett korn, stundom, när hon nalkas myrstacken, faller ned och dör vid ingången, varvid kornet stannar kvar utanför, så skall denne dö, när han börjar nå fram till sitt arbetes frukt, och han skall bliva utskämd och straffad för sitt fåfänga arbete.»