Jag klagar, icke endast å mina vägnar utan även å många av Guds utvaldas vägnar, för eders kejserliga majestät, att det var fyra systrar, döttrar till en mäktig konung, vilka alla hade säte och makt i sitt fädernegods. Och alla, som ville se dessa systrars skönhet, erhöllo tröst av deras skönhet och goda exempel av deras fromhet. Den första systern kallades ödmjukhet i anordnandet av alla ting, som skulle göras. Den andra systern kallades avhållsamhet från all syndig umgängelse. Den tredje systern kallades förnöjsamhet utan allt överflöd. Den fjärde systern kallades kärlek vid nästans lidande.

Dessa fyra systrar äro nu nedtryckta i sitt fädernegods, utblottade och föraktade av nästan alla. På deras platser äro fyra oäkta systrar insatta; dessa leda sitt upphov av syndig förbindelse, och de kallas nu fruar. Den första frun kallas högmod att täckas världen. Den andra frun kallas lusta enligt allt köttsligt begär. Den tredje frun kallas överflöd utöver all nödtorft. Den fjärde frun kallas simoni, och från hennes svek förmår nästan ingen skydda sig, ty vare sig det som hon får är förvärvat med rätt eller orätt, så anammar hon dock allt med girighet. Dessa fyra fruar tala emot Guds bud och vilja tillintetgöra dem, och många själar leda de i evig fördömelse.

Fördenskull, herre, för den kärleks skull, som Gud bevisat eder, hjälp de fyra förstnämnda systrarna, som kallas dygder, som framgått av dygden själv, Jesus Kristus, den högste konungen, och som nedtryckts i den heliga Kyrkan, som är Kristi fädernegods. Hjälp dem, att de snart måtte upphöjas och de laster, som kallas fruar i världen, må nedtryckas, ty dessa äro själarnas förräderskor och äro födda av lasten, förrädaren djävulen.»