Den helige Petrus talar till Kristi brud: »Dotter, du liknade mig vid en plog, som gör breda fåror och rycker upp rötterna. Detta var förvisso sant. Ty så nitälskade jag mot lasterna och så eldad var jag för dygderna, att jag, om jag kunnat omvända hela världen till Gud, ingalunda hade sparat mitt liv eller mina krafter. Gud var mig så ljuv att tänka på, att tala om, att arbeta för, att allt annat var mig bittert att tänka på förutom Gud. Dock var även Gud bitter för mig men icke för sin egen skull utan för min skull. Ty så ofta jag tänkte på huru mycket jag syndat och huru jag förnekat honom, grät jag bittert, ty jag hade nu lärt mig att älska fullkomligt, och mina tårar voro mig lika angenäma som ljuv föda. Men när du nu beder mig att giva dig en åminnelse, svarar jag dig: Månne du icke hört hur glömsk jag var?

Jag var ju fullkomligt undervisad i Guds väg, och med en ed förband jag mig att vara trofast mot Gud och dö med honom, men på en kvinnas fråga förnekade jag sanningen, och varför? Därför att Gud lämnade mig åt mig själv och jag icke kände mig själv. Men vad gjorde jag sedan? Jag begrundade förvisso mig själv och övervägde, att jag intet var av mig själv, och jag stod upp och skyndade till Sanningen, Gud, som intryckte minnet av sitt namn så djupt i mitt hjärta, att jag varken inför tyrannerna eller under gisslandet eller i döden kunde glömma honom. Så må också du göra. Stå i ödmjukhet upp och gå till åminnelsens mästare och begär en åminnelse av honom. Han är nämligen den ende, som kan allt.

Jag skall emellertid hjälpa dig, så att du blir delaktig av de korn, som jag utsådde på jorden. Vidare säger jag dig, att denna staden Rom var kämparnas stad och dess gator belagda med guld och silver. Nu äro emellertid safirstenarna förvandlade till smuts, stadens invånare äro mycket få och deras högra öga är utslaget och deras högra hand avhuggen; paddor och ormar bo hos dem, och för deras gifts skull våga icke de saktmodiga djuren visa sig eller mina fiskar upplyfta huvudet. Därför skola ännu fiskar samlas i denna stad, och om de än icke bliva så många som fordom, skola de dock vara lika älskliga och tappra, så att vid deras lek paddorna och grodorna stiga ned, ormarna förvandlas till lamm, och lejonen bliva såsom duvor vid sina fönster.»

Dessutom tillägger han: » Jag säger dig vidare, att man ännu i dina dagar skall få höra ropet: 'Leve Petri ställföreträdare!', och du skall få se honom med dina ögon, ty jag skall undergräva vällustens berg, och de som sitta därpå skola stiga ned, och de som icke vilja stiga ned godvilligt, skola komma tvingade, emot allas förhoppning, ty Gud vill upphöjas med barmhärtighet och sanning.»