Det föreföll mig, som om en konung sutte på domarsätet och varje levande människa stode inför honom. Varje människa hade två, som stodo bredvid henne: av dessa syntes den ena vara en väpnad riddare och den andra en svart neger. Framför domarsätet stod ett bokställ, och på detta låg en bok, beskaffad på det sätt som jag förut sett, när jag såg tre konungar stå inför domen (Bok 8, kap. 48). Det föreföll mig, som om hela världen stode framför bokstället, och jag hörde domaren säga till denne beväpnade riddare: »Kalla dem inför domen, som du tjänat med kärlek!»

Och strax föllo alla de, som nämndes, ned. Några av dem lågo en längre tid, andra en kortare tid, innan själarna skildes från kroppen. Men allt, som jag då såg och hörde, det förmår jag ej fatta, ty jag hörde domar över många, som ännu leva men som snart skola kallas. Dock sade domaren mig detta: »Om människorna göra bättring för sina synder, så skall jag mildra domen». Jag såg ock många dömas, några till skärselden, andra till evigt kval.